Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
BROBYGGNADER.
Fig. 1282. Kylling bro på Raumabanan i Norge.
Murat valv av granit.
Fig. 1283. Göltzschtal-viadukten i Sachsen,
helt och hållet byggd av tegel.
gel. De formades med de antika romerska akvedukterna såsom förebild. Den största
och förnämsta bland dem är GöUzschtal-viadukten (fig. 1283) för den dubbelspåriga
järnvägslinjen mellan Dresden och Hof vid bayerska gränsen. Denna viadukt är byggd
i fyra våningar, och dess största höjd över marken är omkring 80 meter. Vid mittvalvet
där bron endast har två våningar, är spännvidden omkring 30 meter, och alla övriga
valv äro jämförelsevis små. Viadukten byggdes under åren 1845—1851, samtidigt
med att Robert Stephenson arbetade på sin Britannia-hro i England. Stephenson
besökte vid ett tillfälle Göltzschtal under
viaduktens byggande. Han tilltalades icke
av de väldiga murmassorna och små
spännvidderna utan ansåg viadukten vara en
murverkskoloss och intet ingenjörsverk. I
Preussen och även i Danmark äro
tegelbroar icke ovanliga, men på sina ställen,
exempelvis vid ett par äldre högbroar över
Nord-Östersjökanalen har tegelmurverket
icke visat sig vara väderbeständigt utan
är starkt förvittrat.
Förutom tegel finnes även ett annat
konstgjort stenmaterial, nämligen betongen,
som har kommit till stor användning såsom
brobyggnadsmaterial. Betongen var känd
redan av romarna, som emellertid endast
använde den för grundläggningsändamål.
Under medeltiden föll konsten att gjuta
betong i glömska och först efter uppfinning
av PorZfømTs-cement et började den återigen
uppblomstra under senare hälften av
1800-talet. För brobyggnader har betongen
använts i stor omfattning särskilt vid de
bayerska statsbanorna såväl för järnvägsbroar
som för landsvägsbroar över järnvägen.
De mest betydande av dessa broar äro
järnvägsbroarna vid Kempten i Allgäu (fig. 1284)
och järnvägsbron över Iller vid stationen
11-lerbeuren (fig. 1285) med 60 meters
spännvidd. I Kempten äro byggda tvenne broar av
stampad betong utan järninlägg för de
bayerska statsbanornas tyngsta tågbelastningar.
Båda broarna, som hava 65 meters fri
spännvidd för mittvalven och 37 meters höjd över vattenytan, höra till de största
järnvägsbroar av oarmerad betong, som hittills äro byggda i något land. Den ena av
broarna är dubbelspårig, under det att den andra uppbär fyra spår. De ligga ett kort stycke
ifrån varandra och äro icke parallella utan bilda vinkel mot varandra i plan. Valvens
vederlagspelare vid stränderna äro snedställda för att bliva centriskt belastade av
ve-derlagstrycken från det större mittvalvet och de smärre sidovalven. Denna
konstruk-tionsform är mycket vanlig vid bayerska betongbroar och förekommer ofta även vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
