Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROSYSTEMENS UTVECKLING FRÅN ÄLDSTA TILL NYASTE TID.
855
spännvidden. Denna valvform är i alla händelser lämplig att utgå ifrån vid en första
försöks-räkning, och den kan sedermera korrigeras genom en eller flera omräkningar och passningar.
Broar av naturlig sten hava utförts i stor utsträckning och med betydande
spännvidder i Schweiz, Sydtyskland och Österrike. I Skandinavien har Norge genom
överingenjör S. A. Lund varit föregångslandet ifråga om byggandet av stenbroar, och vid
Fig. 1277. Gatubro över Petrusdalen i
Luxemburg. Dubbla murade valvbågar
vid sidan om varandra och upptill
förenade med en brobaneplatta av järnbetong.
Fig. 1278. Järnvägsbro över Pedrouse i
Pyrenéerna. Murade valv av naturlig sten.
Huvud-spannet är ett spetsbågsvalv.
Norges statsbanor — företrädesvis vid Bergen-, Dovre- och Rauma-banorna —
finnas storartade och vackra prov på framstående valvbrobyggnadskonst, varå fig. 1282
visar ett. Även det norska vägväsendet har inlagt förtjänster i avseende på stenbroars
byggande. På de svenska landsvägarna finnas talrika prov på gamla vackra stenbroar,
Fig. 1279. Valvbåge med 2
in-flexionspunkter och horisontal
hjässtangent.
Valvbågar med inflexionspunkter, vilkas existens endast kan vara
statiskt berättigad i en värld, där tyngdkraften efter behag kan
bringas att ändra riktning. Liksom man på stramalj naturligtvis
kan brodera vilken slinga som helst, så kan man ock ornera en
muryta med vilken valvbåge som helst, om den bara slipper att
bära, vilket dock är valvets huvudfunktion.
av vilka många i sitt nuvarande skick härstamma från senare hälften av 1700-talet.
Vid järnvägsbyggandets början i Sverige utfördes också en del stenbroar, men efter några
missöden med instörtade valv, blev järnet här det förhärskande bro byggnadsmaterialet.
Icke blott naturlig sten utan även tegel har använts vid murning av valv och pelare
för brobyggnader. Vid mitten av 1800-talet, då det i många länder började komma fart
i järn vägsbyggandet, utfördes i Sachsen betydande brobyggnader helt och hållet av te-
Fig. 1280. Tudor-bågen med 2
inflexionspunkter och spets i
hjässan.
Fig. 1281. Gynnsammaste bågform
för ett valv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
