- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VII. Husbyggnad, vägar och fordon, gator, järnvägar, broar /
865

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BROSYSTEMENS UTVECKLING FRÅN ÄLDSTA TILL NYASTE TID. 865

männen inom järnbetongbrobyggnadskonsten, Emperger i Wien, uppfunnet
system.

Fig. 1302. Alexanderbron över Seine i Paris.

Puddeljärnet är till sin struktur fiberartat och hade särskilt till en början
väsentligt mindre draghållfasthet vinkelrätt mot valsningsriktningen än parallellt med
densamma. Detta gjorde, att det lätt kunde spaltas upp, om det utsattes för tryck, under
det att det hade stor motståndskraft mot dragning. Det låg då nära till hands att i
järn-broar använda smitt eller valsat puddeljärn
för dragna och gjutjärn för tryckta
kon-struktionsdelar. Tillgången på smidesjärn
och valsat järn möjliggjorde användningen
av balkbrosystemet även för större
spännvidder. Balkbroar karakteriseras därav, att de
vid vertikal belastning endast kunna utöva
vertikala reaktioner vid sina stödpunkter,
och materialet i dem är utsatt såväl för
dragning som för tryck, utan att den ena
av dessa båda spänningsformer kan sägas
vara mera framträdande inom
konstruktionen i sin helhet än den andra. Det var
då som sagt naturligt att använda det
gamla beprövade gjutjärnet för de tryckta
delarna inom konstruktionen och det
nyupp-komna valsade järnet för de dragna, så att
båda materialiernas bästa
hållfasthetsegen-skaper på detta sätt kunde tillgodogöras. I
en enkel balk (jfr sid. 859) är den övre
delen av balken, toppflänsen, ständigt utsatt
för tryck, under det att den undre alltid
är dragen. Engelska brokonstruktörer
sådana som Stephenson, Fairbairn, Fowler
och Brunel utbildade därför till en början
balktvärsnitten på det till vänster i fig. 1303
visade sättet. Då puddeljärnet började
ersätta gjutjärnet även i balkarnas tryckfläns,
konstruerades balksektionen gärna
osymmetrisk med väsentligt större tryck- än
dragfläns, så att spänningsfördelningen i
tvärsnittet blev ojämn med mindre tryck-

än dragpåkänningar. Detta förde till balksektioner med de i fig. 1304 visade
sammansättningarna, och fig. 1305 visar balktvärsnittet för den gamla Weichselbron vid
Dirschau (se även fig. 1315), som är byggd enligt denna princip med betydligt större
topp- än bottenfläns. För att kunna ökas till sin storlek är toppflänsen byggd i
fyra våningar. På grund av järntillverkningens och valsningsteknikens utveckling
och framsteg, blev det snart möjligt att valsa järn med lika stor hållfasthet
vinkelrätt mot valsningsriktningen som parallellt med densamma, och därmed hade man
funnit ett material, som i särskilt hög grad lämpade sig för byggandet av stora
brospann och som än i dag är det förhärskande, då det gäller stora spännvidder.

Fig. 1303. Jämförelse mellan balk med
gjut-järnstryckfläns och moderna nitade balksektioner.

Fig. 1304. Äldre nitade balktvärsnitt med
större tryck- än dragfläns.

55—274302. Uppfinningarnas bok. VII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/7/0875.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free