Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884
BROBYGGNADER.
Fig. 1357. Rullklaffbro enligt system
Scherzer för Stockholm—Rimbo
järnväg vid. Ålkistan.
farled, som vanligen är en vattenväg, eller ock möjliggöra trafik på den överliggande.
Allt efter sättet för rörelsens verkställande kan man skilja mellan fyra slag av rörliga
broar, nämligen: svängbroar, klaffbroar, lyftbroar och rullbroar.
Svängbroarna vridas kring en vertikal och klaffbroarna kring en horisontal axel.
Lyftbroarna förflyttas i vertikal led parallellt med
sig själva och Tullbroarna i horisontal. I fråga om
klaffbroarna kan deras axel antingen vara verklig
och fast eller ock tänkt och rörlig. Rullbroarna
kunna förflyttas i horisontalplanet antingen i sin
egen längdriktning, vilket är det vanligaste, eller
också i sned vinkel däremot.
Svängbrosystemet var förut det vanligaste,
men numera byggas även klaffbroar i stor
utsträckning, enär de medgiva en snabbare
manövrering och upptaga ett mindre planutrymme än
svängbroarna. I fig. 1355 visas Europas största
svängbrospann med 125 meters längd över
Noord-zee-kanalen mellan Amsterdam och Ijmuiden vid
Velzen i Holland. Om en svängbro är olikarmad,
måste den utbalanseras med motvikter, så att
tyngdpunkten kommer att falla i svängcentrum:
den pivå, kring vilken vridningen sker. Enarmade svängbroar, varå ett exempel
finnes i Sverige över Trollhätte kanal i Trollhättan, måste under manövreringen
understödjas invid fria änden av ett stöd, som medföljer under svängningen.
Även vid övriga rörliga brosystem
företages utbalansering medelst motvikter,
så att vid klaffbroar hela det rörliga
systemets tyngdpunkt faller i vridningsaxeln och
vid lyftbroar hela den egna vikten är
utba-lanserad. Klaff broarnas motvikt kan
antingen vara fast förbunden med
brobalkar-nas bakarmar eller ock sammanbyggd med
en av sidorna i en stångparallellogram,
som är byggd i och för utbalanseringen.
Det senare är förhållandet med det nedan
beskrivna systemet Strauss.
Det äldsta klaff brosystemet utgjordes
av de medeltida vindbroarna med en
mot-viktsarm, som var upplyftad ovanför
bro
banan. På detta sätt var bron vid Blå Slussen i Stockholm konstruerad med en
god och karakteristisk formgivning, vilket närmare framgår av fig. 1356. Systemet
är till sin idé detsamma, som sedermera blev patenterat och till sin form avsevärt
försämrat av Strauss, och som numera även i Sverige misspryder många broställen,
såsom exempelvis vid Danviken, Ropsten, Vänersborg, Jönköping m. fl. Brospann et
självt tillsammans med sin motviktsarm, som är upplagd på tvenne fasta
landpelare och förenad med spännet medelst tvenne dragstänger, bildar en parallellogram
med leder i hörnpunkterna och tvenne sidor förlängda. Nyheten i system Strauss
Fig. 1358. Klaffbro i öppnat läge för Tower Bridge
i London. De fasta sidospannen äro hängfackverk
med ändpunkterna i olika höjdlägen och
horisontalt dragband på segelfri höjd. Dragbandet bär
samtidigt en med hissar kombinerad gångbro, som
emellertid är föga frekventerad. Man väntar hellre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
