Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kalk, cement och gips. Konststen. Av Åke Esbjörnsson - Cement - Cementets konstitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
KALK, CEMENT OCH GIPS. KONSTSTEN.
Trots sina brister (varav den väsentligaste är antagandet om att fullständig jämvikt
uppnåtts) giver detta beräkningssätt med sitt resultat en betydligt mera upplysande
bild av cementklinkerns natur än man erhåller ur enbart bruttoanalysen.
Beräkningssättet har blivit synnerligen populärt i U. S. A. och förekommer där bl. a. i
cementbestämmelser för att angiva, vilket cement som önskas. Man har även på basis av
omfattande undersökningar erhållit approximativa relationer mellan de beräknade
mängderna klinkermineral och olika egenskaper hos cementet, såsom värmeutveckling,
beständighet, krympning m. m.
Speciellt i Europa har man sett betydligt mera skeptiskt på detta beräkningssätt
och sökt att medelst införandet av korrektioner erhålla riktigare värden på
mineralsammansättningen. Det har visat sig, att en praktiskt taget fullständig jämvikt råder
i den sintrande, vidglödande klinkern, men att avkylningen därefter sker så snabbt vid
den tekniska fabrikationen, att de reaktioner, som då skulle utspelas, icke
medhinnas. Man talar därför om en infrusen jämvikt. De delar av klinkern, som vid
sintrings-temperaturen ännu voro fasta, förbliva på det hela taget oförändrade under avkylningen.
De flytande partierna av klinkern kunna vid mycket snabb avkylning stelna till ett
glas (klinkerglas) och vid långsammare avkylning mer eller mindre fullständigt
kristallisera, vilket då sker utan att reaktioner i mera väsentlig grad hinna inträda mellan dessa
partier och de ovannämnda, hela tiden fasta delarna. Som följd härav kommer den
faktiska mineralsammansättningen i flera fall att avsevärt skilja sig från den enligt ovan
beräknade. Genom antagande att viss mängd glas utbildas kan man korrigera
beräkningen och erhålla riktigare värden. Härvidlag inverka emellertid de
fabrikationstek-niska förhållandena, så att en generalisering är omöjlig. En mycket livlig forskning
be-drives f. n. beträffande denna fråga.
Följande tabell exemplifierar hur beräkningsresultatet utfaller vid olika antaganden.
Beräkningen har utförts i en klinker av sammansättningen 68 % CaO, 23 % SiO2, 6 %
A12O3 och 3 % Fe2O3 (övriga beståndsdelar försummade).1
Infrusen jämvikt
Kristallisering till fullständig jämvikt. Vätskefasen kristalliserar oberoende Vätskefasen bildar glas
% % %
C3S 57 60 60
C2S 23 21 16
Glas 0 0 24
C3A / . . . . 11 9 0
c4af .... 9 9 0
C5A3 0 1 0
Av de olika klinkermineralen är trikalciumsilikatet det viktigaste. Det hårdnar
vid angörning med vatten mycket raskt under avsevärd värmeutveckling. Närvaro av
aluminat liksom vissa tillsatser katalysera hårdnandet i betydande grad.
Dikalcium-silikatet har ett mycket stort hydrauliskt värde. Det hårdnar mycket långsamt men
giver efter lång tid den bästa hållfastheten av alla klinkermineral.
Trikalciumalumi-natet bidrager till att göra cementet snabbt hårdnande. Det medför dock åtskilliga
1 Ur »The Application of Phase Equilibrium Studies on the System CaO-Al2O3-SiO2-Fe2O3 to
Cement Technology», av F. M. Lea, Cement and Cement Manufacture 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
