Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegel- och lergodsindustri. Av Moje Bergström - Råmaterial - Tegeltillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅMATERIAL. TEGELTILLVERKNING.
91
tjocklek, mellanlagrade med mer eller mindre kolhaltig lera. Den lergodsindustri, som
liär uppstått, är numera förenad i ett företag, Höganäs-Billesholms A.-B., som med
tillgodogörande av de mindervärdigaste kolen som bränsle bildat en omfattande
lergodsindustri med betydande export. Brytningen försiggår på ett 10-tal orter i nordvästra
Skåne. Lerorna äro av varierande sammansättning, men gemensamt för samtliga äro
höga halter av kiselsyra och lerjord, som ge leran hög smältpunkt, så att den lämpar
sig för tillverkning av eldfasta produkter. Som exempel anföres analysresultat av några
typiska av dessa leror:
Lerans fyndort Kiselsyra % Leijord % Järnoxid % Kalk % Kol % Smältpunkt °C
Höganäs 46.0 23.2 1.7 0.5 12.0 1670
Bjuf 41.9 36.6 1.8 0.7 4.0 1750
Skromberga • . . 60.9 22.1 1.6 0.8 2.6 1610
Resten utgöres av magnesiumoxid, alkalier och andra organiska beståndsdelar än kol.
Även på Ivön och vid Näsum i sydöstra Skåne finnas fyndigheter av eldfasta leror av
hög kvalitet, vilka exploateras av A.-B. Iföverken, som utom eldfast tegel och
klinker-gods även tillverkar porslin av hög kvalitet för tekniska ändamål.
TEGELTILLVERKNING.
Murtegel. Tillverkning av murtegel och andra porösa tegelvaror för
byggnadsindustrien utföres huvudsakligen av den vanliga ishavsleran, där så erfordras tillsatt med
magringsmedel. Leran uppgräves antingen för hand eller med grävmaskiner. Den senare
metoden är numera vanligast. Grävmaskinerna äro vanligen konstruerade som
pater-nosterverk, d. v. s. med ett ringband av ett större antal små grävskopor förenade medelst
kedjelänkar. Ofta är leran täckt med ett tunnare mat jordslager, som först måste
avlägsnas. Leran är ofta varvig, d. v. s. bestående av ett flertal horisontella lager av varierande
beskaffenhet. Genom att varje grävskopa avskalar en tunn skiva av samtliga lager, blir
den uppgrävda massan en konstant blandning av de olika skikten, och en viss bearbetning
av leran erhålles redan vid grävningen. Grävmaskinens största värde ligger dock i den
besparing i arbetslöner, som göres i jämförelse med grävning för hand. Grävmaskiner
av vanlig typ hava en kapacitet av 10 å 30 kbm lera pr timme. De gräva antingen uppåt
eller nedåt, d. v. s. med maskinen uppställd antingen på lergravens botten eller på den
orörda marknivån. Det senare är för grävning av lera vanligast och att föredraga, särskilt
där marken innehåller vatten. Grävmaskinen tippar leran direkt i s. k. tippvagnar av
gängse typ, d. v. s. vagnar med ungefärligen triangulär tvärsektion hos behållaren.
Vagnarna föras på rälsbanor till tegelbruket, vanligen över en bro till en övervåning, dit
de dragas medelst ett upphalningsverk, s. k. spel, bestående av en vanligen motordriven
trumma, varpå en vid vagnen fäst stålwire upplindas. Vanligen är lertaget beläget på
lägre nivå, så att de tömda vagnarna kunna återföras till lergraven av egen tyngdkraft.
I vissa fall användes icke leran omedelbart utan upplägges utomhus under en vinter,
där den utsatt för frost, väder och vind uppluckras, så att den blir lättare att bearbeta.
Detta förfaringssätt, som kallas vintring, är numera mindre vanligt. I vissa fall föres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
