Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegel- och lergodsindustri. Av Moje Bergström - Tegeltillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
TEGEL- OCH LERGODSINDÜSTRI.
från de torkkamrar, där torkningen hunnit längre. Av det för torkningen erforderliga
värmet kan endast 60—70 % erhållas av brännugnens spillvärme, om man vill torka
hela råtegeltillverkningen på detta sätt. Resten av värmet får åstadkommas genom
eldning i s. k. kalorifer, d. v. s. varmkammare, där friskluft uppvärmes utan att komma
i direkt beröring med rökgaserna från eldstaden. Torkningen kan även i stället för i
Fig. 103. Torkrum för lufttorkning av råtegel.
kammartorkar ske på ungefär halva tiden i särskilda torkugnar, men dessa bliva i
anläggning och drift dyrare, varför de icke lämpa sig för murtegeltillverkning utan endast
för tillverkning av finare lergods.
Bränning. Sedan råteglen torkats, insättas de i ugn för bränning. Bränningen avser
att icke blott avlägsna de sista resterna av hygroskopiskt vatten utan även det kemiskt
bundna vattnet, så att det vattenhaltiga lerjordssilikatet övergår till vattenfritt sådant.
Det är genom denna omvandlingsprocess, som teglet erhåller sin hållfasthet. I huvudsak
gäller, att ju högre bränning, desto högre hållfasthet, men för de vanliga tegellerorna får
man dock icke driva bränningen till sintring, enär därigenom krympningen blir alltför
stor, så att teglet blir missformat. Temperaturen får till en början stegras mycket
långsamt, ty eljest uppstå lätt sprickor vid utdrivande av det hygroskopiskt bundna
vattnet. I kontinuerliga ugnar användes det nyss färdigbrända teglets svalningsvärme för
denna uttorkning. Detta förfarande kallas smokning och är av stor betydelse för
bränsleekonomien.
För bränning av murtegel användas därför numera så gott som uteslutande
kontinuerliga ugnar av den typ, som kallas ringugnar, kännetecknade därav, att ugnen består
av ett stort antal kretsformigt grupperade sammanhängande brännkamrar, med spjäll
från varje kammare till en central rökkanal, så att bränningen kan försiggå i vilken zon
som helst av ugnen. Allteftersom teglen bliva färdigbrända, flyttas brännzonen fram till
närmast följande kamrar. På motsatta sidan till den, där brännzonen för tillfället är
belägen, pågår samtidigt uttagning av färdigbränt tegel och i den närmast därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
