Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Vad är glas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
GLASTILLVERKNINGEN.
Av f. d. disponenten, major Carl Kaijser.
VAD ÄR GLAS?
Att på ett kort och klart sätt beskriva vad glas egentligen är, torde icke vara
så lätt. Det tillverkas genom att en del råmaterialier smältas, huvudsakligast sand.
För att underlätta smältningen av sanden tillsättas vissa lösningsmedel, för enklare
glas soda, för finare glas pottaska. I kemiskt avseende tillföres glaset alltså under
smältningen kolsyrat natron, resp, kolsyrat kali. Redan därigenom att kiselsyran löses av
alkalierna, uppstår ett slags glas, s. k. vattenglas, en synnerligen lättsmält lösning, som
liknar smält glas men som i motsats till detta kan fullständigt upplösas i kokande vatten.
Man måste alltså tillföra ytterligare något ämne, som gör glaset olösligt, och detta sker
genom tillsats av kalk eller för kristallglas av bly. Först sedan dessa ämnen tillsatts,
blir glaset hårt och olösligt i vatten.
Ur kemisk synpunkt sett kan alltså glas definieras som en sammansmältning av
kiselsyra med minst två baser, den ena natron (eller kali) och den andra kalk (eller bly)
alltefter den kvalitet som önskas. För särskilda ändamål — t. ex. viss önskvärd
hårdhet, färg, glans eller svårsmältbarhet — kunna även andra ämnen tillföras glasmassan,
såsom borsyra, bariumkarbonat eller vissa färgnings- och avfärgningsämnen, men de
äro dock icke nödvändiga för att bilda den kemiska sammansättningen av själva glaset.
Sammansmältningen måste ske under en viss temperatur, och glaset utgör alltså
en produkt, vars sammansättning är beroende dels av de råvaror man använt och dels
av den temperatur, under vilken dessa råvaror sammansmälts.
Frånsett de fall där glasmassan direkt färgas — t. ex. vid vissa färgade glassorter,
en del buteljer m. m. — har vanligt »vitt» glas ofta en svagt grönaktig färgnyans,
upp-kommen genom att man vid tillverkningen icke använt fullt rena råmaterialier. Denna
nyans ser man oftast i antika glas, beroende på att man förr icke hade tillgång till så
rena råmaterialier som numera. Betraktar man däremot hushållsglas eller kristall av
nutida, prima kvalitet, finner man, att glaset är fullt färglöst, glänsande samt klart
och genomskinligt, utan den allra ringaste kristalliniska natur.
I flytande tillstånd har glaset en röd-, gul-, blå- eller vitaktig färgton, alltefter
temperaturen. Först då det svalnat, blir det färglöst samt klart och genomskinligt.
Det är i glasets mjuka tillstånd som ett föremål därav kan utformas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
