Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Glastillverkningens historiska utveckling - Glasindustriens utveckling i Sverige - Olika slag av glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SLAG AV GLAS.
169
kaler, vilka uppbäras av en stam av sammanflätade bokstäver, t. ex. C (Carl XI), CUE
(Carl XI ocb Ulrika Eleonora) m. fl. Den böhmiska tillverkningen gav dock sitt inslag,
och dess tunga, slipade pokaler och bägare blevo förebilder, vilka man mer eller mindre
väl sökte efterlikna.
Även i rent tekniskt avseende nådde man ganska långt, om man också ej kunde
framställa fullt så genomskinligt, färglöst glas som vid de böhmiska och engelska
fabrikerna. Kristallglas torde man icke ha kunnat tillverka förrän in på 1800-talet, ty
engelskt slipat helkristallglas importerades i riklig mängd ganska länge och blev senare
förebild för den inhemska tillverkningen. I övrigt vidtogos tekniskt sett förbättringar
undan för undan, och man tillgodogjorde sig lärdomar och erfarenheter från utlandet.
Råmaterialierna importerades, utom i fråga om kiselsyra, vilken vid de glasbruk, som
tillverkade hushållsglas, erhölls i form av krossad kvarts och vid de glasbruk, som
tillverkade fönster- och butelj glas, såsom vanlig sjösand. Betingelserna för att ett
glasbruk kom till stånd var ofta nog just förekomsten av god sjö- eller flodsand till
glasmassan jämte skogar till bränsle.
Liksom det Jungska glasbruket under åren 1641—1695 varit karakteristiskt för
den första perioden av glastillverkningen i Sverige och Kungsholms glasbruk under
åren 1678—1815 för sin tid, kan Reijmyre glasbruk sägas vara betecknande för en
senare period. Detta bruk anlades år 1808 av kapten E. G. von Post som markägare
jämte en friherre von Ungern-Sternberg och en jägmästare Graber, med den
förstnämnde som ledare av bruksdriften. Då en del förmän och arbetare anställdes från
Kungsholms glasbruk, är det givet, att en stor del av den tillverkning, som där bedrevs,
kom att direkt upptagas vid Reijmyre, och tillverkningen omfattade också redan från
början såväl enklare glas som slipade pjäser, konstglas m. m. Glasmassans
sammansättning, glasets kvalitet, dess dekorering m. m. efterliknade mycket den böhmiska
tillverkningen, och glasbruket fick mycket tidigt ett gott namn för sitt goda fabrikat.
Liksom överallt annorstädes skedde smältningen i öppna deglar, till en början i s. k.
långugn med direkt vedeldning, senare i mera moderna glasugnar med gaseldning. Stort
arbete nedlades vid bruket på glasets förädling på olika sätt, genom slipning, gravyr,
etsning m. m. Huvuddelen av tillverkningen omfattade servisglas. Bruket hade 4
glasugnar med 21 deglar, och arbetarantalet uppgick till c:a 250, därav ett 100-tal
glas-arbetare. Under den allmänna depressionen efter världskriget nedlades bruksdriften
år 1926.
Ehuru det skulle vara synnerligen intressant, medger tyvärr utrymmet icke
att närmare ingå på de olika brukens uppkomst och utveckling, varför vi hänvisa
till vidstående översikt över befintliga svenska glasbruk i början av år 1933.
OLIKA SLAG AV GLAS.
De flesta torde nog ha den uppfattningen, att allt slags glas består av ungefär
samma beståndsdelar och tillredes på ungefär samma sätt — m. a. o. ha den
uppfattningen att »glas är glas». En dylik uppfattning är emellertid betydligt felaktig. Den
historiska och praktiska utvecklingen inom glasindustrin visar också, att
glastillverkningen under tidernas lopp kraftigt specialiserats.
Först skildes spegelglaset — senare även fönsterglaset — ut från den vanliga
tillverkningen, och särskilda glasbruk anlades för tillverkningen av dessa båda glassorter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
