Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Råvaror för glasets tillverkning - Råmaterial till glasmassan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅVAROR FÖR GLASETS TILLVERKNING.
171
RÅVAROR FÖR GLASETS TILLVERKNING.
RÅMATERIAL TILL GLASMASSAN.
Som råmaterialier för glasberedning användas ämnen, vilka under smältning vid
hög temperatur antingen bilda själva glasmassan eller inverka på densamma. De
viktigaste glasbildande råmaterialierna äro sand, soda, pottaska, mönja och kalk eller
krita, men även baryt, bly vitt, borax m. m. För att under smältningen rena
glasmassan användes antimon, arsenik, salpeter m. m. Slutligen användes brunsten, kobolt,
nickeloxid m. m. antingen för att åstadkomma viss färg i glaset eller för att genom
eliminering av vissa färger åstadkomma fullt färglöst glas. Alla de råmaterialier, som
användas vid glasberedningen, äro sålunda icke direkt glasbildande, utan blott en del
av dem äger förmåga att med kiselsyra och övriga silikater bilda glas. De övriga
råmaterialierna tjäna andra ändamål. En avsevärd del går bort under smältningen.
Sand. Denna är den viktigaste av råmaterialierna. Vad vi i allmänhet kalla sand
utgöres av idel små kvartskorn, som uppkommit genom förvittring av sten- och
bergarter. Sällan är den fullkomligt ren, utan i regel uppblandad med lera och en hel del
andra beståndsdelar, av vilka järnoxiden är den vanligaste. Järnoxiden färgar glaset
grönt, och därför får sand, som användes till bättre glas, icke innehålla mer änO.02%
järnoxid, utom till fönster- och butelj glas m. m., där järnoxidhalten i sanden kan vara
högre. Sandens huvudbeståndsdel är kiselsyra (SiO2).
Kiselsyra för glasindustrin användes i olika former, dock mest i form av möjligast
rena järnfria sand, i vilken form den passar bäst för glasberedningen. Ytterst ringa del
av kiselsyran bortgår under smältningen i form av smältningsförlust. Hög
kiselsyre-halt gör glaset mera hårdsmält, strävare och hårdare, men samtidigt också sprödare.
I Sverige befintlig vanlig sjö- eller flodsand kan på grund av dess höga halt av
järnoxid användas endast till butelj- och fönsterglasfabrikation. All sand för t. ex.
servisglas samt konst- och prydnadsglas eller annat glas, som måste vara absolut färglöst,
måste därför importeras. Sådan glassand är oftast så ren, att den på 1 000 delar sand
innehåller 999.7 delar kiselsyra, alltså nästan fullt ren från främmande beståndsdelar.
Särskilt berömd för sin renhet är sand från Hohenbocka i Sachsen, Nivélstein vid Aachen
och Lemgo i Lippe-Detmold. Även i Frankrike finnes utmärkt glassand vid
Fontaine-bleau och i närheten av Chantilly, likaså i Belgien vid Namur. I England förekommer
glassand på ön Wight samt vid Lynn på kusten av Norfolk. Likaså förekommer
glassand i Amerika och i Australien.
Hur ren sanden än är vid gruvorna, »tvättas» den dock där genom uppslamning
i vatten, varvid den rena, tunga sanden sjunker till botten, medan föroreningarna
bortföras av det rinnande vattnet. Vid glasfabrikerna renas sanden ytterligare genom
att före användningen upphettas, varvid eventuellt i sanden befintliga organiska ämnen
förbrännas och sanden blir fullt torr. Den sålunda torkade sanden siktas för att
avlägsna förbrända delar m. m.
Soda och pottaska. Liksom sanden (kiselsyran) är den viktigaste beståndsdelen
i glaset, utgör för enklare glas sodan och för bättre glas pottaskan de viktigaste
lösnings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
