Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grovkemikalier. Av Bertil Ekholm - Svavelsyra - Användning av svavelsyra - Salpetersyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
GROVKEMIKALIER.
Världsproduktionen av svavelsyra uppskattas för år 1930 till omkring 13 x/s
mill. ton 100 % H2SO4. Därav torde 60—70 % framställas enligt blykammarförfarandet
och resten 30—40 % enligt kontaktförfarandet. Den största produktionen har Förenta
Staterna, därefter komma Tyskland, Frankrike och England.
SALPETERSYRA.
Salpetersyra torde näst svavelsyra vara den viktigaste syran inom den kemiska
industrien. Den förekommer ej fri i naturen, men däremot i form av sina salter. Dylika
bildas nämligen vid organiska ämnens förruttnelse och vid atmosfäriska elektriska
urladdningar. Den viktigaste förekomsten finnes i Chile, vilket land givit det där
förekommande natriumnitratet dess namn av chilesalpeter. Därför redogöres i avdelningen
»Konstgjorda gödselmedel», sid. 259.
Salpetersyra, HNO3, är en färglös, i luften rykande vätska med specifika vikten
1.53 samt med en fryspunkt av —47° och en kokpunkt av 86° C. Den sönderdelas
mycket lätt enligt reaktionen:
4HNO3 = 4NO2 + 2H2O + O2.
Salpetersyra Kvävedioxid. Vatten Syre
Då syre därvid avges, verkar den kraftigt oxiderande och angriper organiska ämnen
så hastigt, att t. ex. trä, halm och terpentin antändas av konc. salpetersyra. Vidare
oxideras och lösas de flesta metaller till salter, vilka kallas nitrater. Endast guld och
platinametallerna angripas ej. Mycket motståndskraftig är aluminium och vissa
krom-nickelstål mot kall koncentrerad salpetersyra, vilket har stor praktisk betydelse.
Salpetersyra går vanligen i handeln med en styrka av 36—40° Bé, motsvarande sp. v.
1.33—1.38 och en halt av 53—62 % HN03. Följande tabell anger sambandet mellan
specifik vikt, Bé-grader och procenthalt salpetersyra HN03 i syrablandningar av
växlande styrka.
Kännedomen om salpetersyra kan med säkerhet föras tillbaka så långt som till
700-talet, då Geber redogör för dess framställning. Den användes under påföljande
århundraden flitigt av alkemisterna för lösande av metaller. I början av 1780-talet
visade Cavendish salpetersyrans sammansättning och framställde den syntetiskt av
dess element kväve, syre och vatten med tillhjälp av elektriska urladdningar. Förr hade
man alltid framställt salpetersyra ur salpeter och svavelsyra. Först användes
kalisalpeter, men senare har denna ersatts med natronsalpeter, d. v. s. chilesalpeter. Detta
sätt var allenarådande vid den tekniska framställningen till i början av 1900-talet, då
metoderna att med den elektriska ljusbågens tillhjälp framställa salpetersyra ur luften
började slå igenom. Något senare, eller från år 1910, har den katalytiska förbränningen
av ammoniak, särskilt efter den moderna ammoniaksyntesens lysande utveckling,
vunnit betydande insteg. Under världskriget var denna metod av utslagsgivande
betydelse och har nu i det närmaste utträngt de andra metoderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
