Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grovkemikalier. Av Bertil Ekholm - Salpetersyra - Salpetersyra ur ammoniak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
GROVKEMIKALIER.
Fig. 227. Konverter för
am-moniakförbränning, system
Parson.
Fig. 228. Konverteranläggning för ammoniakförbränning, system
Frank-Caro.
vid deras anläggningar i Oppau vid Rhen. Med platinakatalysator kan uppnås 97 %
verkningsgrad, men för nyssnämnda järnoxidkatalysator är motsvarande siffra
endast 85 %.
En ammoniakförbränningsanläggning består av följande delar: ammoniaklager,
oxidationsapparat, absorptionssystem med eller utan nitrittorn,
salpetersyrekoncen-trator med tillhörande svavelsyreregenereringsanläggning
och salpetersyrelager. Fig. 225 visar schematiskt en dylik
anläggning jämte tillhörande koncentrationsapparater.
Ammoniaklagret förvaras i järncisterner av tillräcklig
storlek. Som utgångsmaterial brukas både komprimerad
vattenfri ammoniak och koncentrerad vattenlösning av
ammoniak. I förra fallet måste cisternerna göras av tjockare
plåt och bliva dyrbarare. I båda fallen måste värme
tillföras för förgasning av ammoniaken. Detta värme erhålles
genom tillvaratagande av förbränningsvärmet. Som på
bilden visas, passerar ammoniaklösningen från lagret först
en avdrivningskolonn, där ammoniaken avdrives från
vattnet. Förbränningsluften inblåses med en fläkt i denna
kolonn. Gaserna passera därefter ett filter, innan de
in
komma i oxidationsapparaten. Där förvärmas de först i en värmeutväxlare (fig. 226)
till c:a 300° av de från konvertern kommande gaserna och införas sedan i denna. En
konverter av amerikansk konstruktion visas i fig. 227. Den verksamma delen utgöres
där av ett mycket fintrådigt (d = 0.04—0.07 mm) och finmaskigt (1 000—3 600 st.
maskor per kvcm) platinanät. Den bästa temperaturen hos nätet anses vara c:a 1 000 °.
Vid denna jämförelsevis höga temperatur är platinan ej så känslig för kontaktgifter.
Sådana äro exempelvis vätesvavla och fosforväte. Gaserna passera återigen
värmeut-växlaren men hava sedan så mycket värme kvar, att, om så önskas, de kunna
användas för alstring av lågtrycksånga. Temperaturen får till förhindrande av
ångpannans frätning ej understiga 200—175° vid utgåendet.
Innan gaserna införas i oxidations- och absorptionstornen, passera de en gaskylare
(fig. 229). De följande tornens antal och storlek variera med anläggningens kapacitet.
Bäst utföras de, liksom större
delen av apparaturen i övrigt,
av kromstål med c:a 17 % Cr.
Med detta material bliver
kylningen mycket bättre än
med torn av sten, vilket
förhållande är av stor vikt, då
absorptionen försiggår
lättare, ju lägre temperaturen är.
Tornen äro fyllda med
lämpligt material, bäst äro
spiralringar av stengods. Deras
drift är lika de vid
Ijusbågs-metoden använda, förut
beskrivna tornens. Här liksom
vid nyssnämnda förfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
