Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Konstgjorda gödselmedel. Av Bjarne Colbjörnsen - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
KONSTGJORDA GÖDSELMEDEL.
Justus v. Liebig, f. 1803, d. 1873.
fattare synas hava väl känt till gödselns verkan, så söker man förgäves i deras skrifter
ens efter försök till förklaring av det som i själva verket var orsaken till gödselns verkan
efter utströendet. Den vikt man emellertid tillmätte gödslingen i det gamla Rom
belyses därav, att gödslingen hade sin särskilda gudom, benämnd Sterculinius eller
Stercutus (lat. stercus = gödsel).
Först under början av nyare tiden finner man forskare på lantbrukskemiens
område, vilka försökt giva, om än efter modernare begrepp ganska bristfälliga och dunkla,
förklaringar till gödslingens verkan. Bland namn kunna nämnas Palissy (1510—1589),
kanske mera känd som fajansens uppfinnare,
lord Bacon, som omfattade den s. k.
»vattenteorien», Kühnhold, vars »jordfetteori»
omfattades även av vår berömde landsman Wallerius
(1709—1785), och dennes arbete »Åkerbrukets
chemiska grunder» kan ännu läsas med stort
intresse.
I och med framläggandet av Justus v.
Liebigs (1803—1873) s. k. »mineralteori» fick
man emellertid en fast grund att bygga vidare
på. Liebigs grundläggande arbete på
lantbrukskemiens område utkom år 1840 under titeln
»Die Organische Chemie in ihrer Anwendung
auf Agricultur und Physiologie». I sina senare
arbeten »Chemische Briefe» (1844) och
»Natur-wissenschaftliche Briefe über die möderne
Land-wirtschaft» (1859) utvecklar Liebig vidare sina
teorier, vilka kunna sammanfattas i följande
citat ur hans trettiotredje kemiska brev: »Genom
noggrann bestämning av askmängderna hos
kulturväxter, vilka hava utvecklats på de mest
olika jordarter, och genom analys av askan få
vi kännedom om de beståndsdelar, som växla i
dessa växter, och de, som äro konstanta; och vi erhålla därigenom kunskap om
summan av alla dessa beståndsdelar, som genom de olika skördarna tagas från jorden.»
»Lantbrukaren blir därigenom satt i tillfälle att, som det sker i varje välskött
fabrikation, föra bok över sitt åkerbruk, att med noggrannhet först bestämma, vilka ämnen
och vilka mängder av dem, som måste tillföras jorden, för att den efter skörden skall
återställas i sitt ursprungliga tillstånd av fruktbarhet; han kan angiva i skålpund, hur
mycket av den ena eller andra jordbeståndsdelen, som måste tillföras jorden för att öka
fruktbarheten av ett visst växtslag.
Dessa undersökningar äro ett behov av vår tid. Vi kunna genom den förenade fliten
hos alla länders kemister inom några år motse lösningen av dessa uppgifter och med
hjälp av upplysta lantmän komma till ett rationellt, i sina grundvalar fast system för
jordbruket i alla länder och för alla jordarter.»
Genom sina arbeten klargjorde Liebig grundprinciperna för vår nuvarande åsikt om
växternas näring och näringsupptagande, vilka han i korthet formulerade på följande sätt:
»Växternas näring är av oorganisk, alltså mineralisk natur. De för kulturväxterna
nödvändiga beståndsdelarna äro förutom vatten kväve, fosforsyra, kali och kalk jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
