Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Konstgjorda gödselmedel. Av Bjarne Colbjörnsen - Gödselmedel innehållande kväve - Luftkvävets bindande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖDSELMEDEL INNEHÅLLANDE KVÄVE. LUFTKVÄVETS BINDANDE. 303
Tabell XV. De olika syntetiska metoderna. Relativ kraftåtgång och produktion.
Process kWh pr ton
bundet kväve Total
kraftåtgång år 1925, kWår Procentuell kraftåtgång i varje
process år 1925 Procentuell kväveproduktion
1915 1925 1929— 1930
Ljusbågsmetoden . . . . 68 000 272 000 38.6 14.3 6.4 1.6
Kalkkväve 15 000 231 000 32.8 61.6 24.5 20.8
Syntetisk ammoniak:
1. Vätgas från kol . . 4000 161000 23.8 24.1 66.4 J 77.6
2. Elektrolytisk vätgas 17 000 34 000 4.8 — 2.7
Total kväveproduktion i
1 000 ton — — — 99.7 559.0 1 263.0
År 1925 förbrukade alltså Ijusbågsmetoden 38.6 % av den totalt använda
energien men producerade samtidigt endast 6.4 % av det bundna kvävet. Den direkta
syntetiska ammoniakmetoden konsumerade samtidigt endast 28.6 % av totalenergien men
producerade närmare 70 % av det syntetiska kvävet. På grund av den stora
kraftåtgången har därför Ijusbågsmetoden varit huvudsakligen hänvisad till länder med särskilt
billig vattenkraft, vilket förklarar, att Norge varit det ledande landet vid utnyttjandet
av denna metod. Någon terräng har metoden ej heller vunnit på de senaste femton
åren, utan de stora norska kvävefabrikerna hava i stället nyligen omställt sin
huvudsakliga fabrikation på framställning av syntetisk ammoniak med användande av
elek-trolytisk vätgas. Detta betyder, att produktionen har kunnat nära fyrdubblas med
användande av redan tidigare installerat kraftbelopp. De olika direkta syntetiska
ammoniakmetoderna samt även kalkkvävemetoden äro däremot ej så beroende av billig
kraft, vilket även utvecklingen visat. Användande av elektrolytiskt väte är naturlig i
sådana länder, som sakna billiga kol men hava relativt billig elektrisk kraft, under det
att sådana länder, som hava tillgång på stenkol och brunkol, såsom fallet är med
Tyskland och England, huvudsakligen använda den av de direkta ammoniakmetoderna,
som framställa vätgasen över kol.
Vad den framtida utvecklingen på kväveområdet beträffar, torde det vara
synnerligen vanskligt att ställa något horoskop. Såväl chilesalpeterfabrikationen som
fabrikationen av biproduktsammoniak torde endast kunna ökas i begränsad grad, då
däremot de syntetiska metoderna för luftkvävets bindande hava obegränsade
utvecklingsmöjligheter. Då den installerade produktionskapaciteten f. n. (1933) är omkring tre
gånger så stor som den utnyttjade, kan väl i alla händelser antagas, att expansionen under
den närmaste framtiden kommer att gå i betydligt lugnare takt än under det senaste
decenniet, som kännetecknats av en ländernas icke alltid på sund ekonomisk basis
vilande strävan att med alla medel göra sig oberoende med avseende på sin inhemska
kväveförsörjning. Bidragande i detta fall har givetvis varit kvävets dualistiska natur;
det är ju så lätt att i detta fall smida om plogbillen till svärd.
Ett är emellertid säkert, nämligen att kväveproblemet är löst och att all fara för
sådan kvävebrist, som Crookes på sin tid befarade, är fullständigt avlägsnad, så länge
lämpliga energikällor stå till buds.
Övriga metoder för luftkvävets bindande. Av alla de övriga metoderna för
luftkvävets bindande, som sett dagen under tidernas lopp, ha en del tidvis tilldragit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
