Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Konstgjorda gödselmedel. Av Bjarne Colbjörnsen - Övriga kemiska medel för höjande av jordens fruktbarhet - Kalk - Katalytiska gödselmedel, stimulansmedel och radioaktiva gödselmedel - Kolsyregödsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVRIGA KEMISKA MEDEL FÖR HÖJANDE AV JORDENS FRUKTBARHET.
315
Under alla förhållanden torde kdlkning vara av stor betydelse för att hålla vissa
jordar i god växtkraft, varvid även kalkens förmåga att mobilisera andra
växtnäringsämnen helt säkert spelar en viss roll.
Det vanligaste kalkningsmedlet är vanlig bränd kalk, som håller 80—90 % kalk
(CaO) och som erhålles genom bränning av kalksten. Dessutom användas malen
kalksten och högprocentig kalkmärgel, som innehålla 80—95 % kalciumkarbonat (CaCO3).
Katalytiska gödselmedel, stimulansmedel och radioaktiva
GÖDSELMEDEL. K OLS YRE G ÖDSLING.
Katalytiska gödselmedel äro sådana medel, som i mycket små mängder, omkring
20—30 kg. pr ha, anses kunna förmedla syreupptagning i växtorganismen, därmed
befordrande växtligheten. Inom kemien menar man ju med katalysatorer sådana ämnen,
som inleda eller påskynda en kemisk reaktion utan att därvid själva förändras. Till de
katalytiska gödselmedlen räknar man vattenlösliga mangansalter, såsom mangansulfat
och -klorur, vidare bly-, bor-, koppar-, järn-, aluminium-, svavel-, zink- och
rubidium-föreningar. Tidigare brukade man gödsla jorden med de katalytiska gödselmedlen.
Numera har man övergått till att försöka behandla utsädet med sådana retmedel, med
andra ord stimulera utsädet för att uppnå skördeökningar. I synnerhet vissa under år
1924 företagna stimulansförsök i Bulgarien hava tilldragit sig stor uppmärksamhet.
De talrika efterprövningsförsök, som man senare företagit, synas emellertid giva vid
handen, att den stimulans verkan, man tror sig kunna iakttaga på grund av behandlingen,
mer och mer försvinner med plantornas tilltagande ålder under vegetationsperioden.
Om också en del av de erhållna försöksresultaten visa hän på en viss gynnsam verkan av
dylika stimulansmedel, speciellt på grönsaker, så visa dock de många negativa resultaten
hän på, att behandlingen av utsäde med stimulansmedel ännu är för litet undersökt, för
att man skall kunna tillråda dylika åtgärders vidtagande annat än i försöksskala.
Till stimulansmedlen räknas även de s. k. radioaktiva gödselmedlen. Beträffande
dessa torde man kort och gott kunna citera Egnérs ord i Kungl. Lantbruks-Akademiens
Handlingar och Tidskrift (1925): »Av det material, som i form av försök eller teoretiska
utredningar föreligger i litteraturen och som i detta meddelande ventilerats, liksom av
de vid avdelningen utförda försöken, framgår, att ingenting står att vinna med användande
av radioaktiva preparat för gödslingsändamål.»
Kolsyregödsling. Kolsyregödslingen har mycket diskuterats under de senaste åren.
Teoretiskt ser visserligen kolsyregödslingen lovande ut, då å ena sidan luften endast
innehåller 0.03 % kolsyra och å andra sidan växterna behöva mycket betydande mängder
kolsyra för uppbyggande av sin organiska substans. Emellertid hava med kolsyregödsling
företagna försök givit i det stora hela negativa resultat, eller också har den uppnådda
meravkastningen varit så liten, att den ej kunnat täcka merkostnaderna för
kolsyregödslingen. Kolsyregödslingen torde därför knappast kunna bliva lönande för
fält-gödsling. Däremot torde kolsyregödslingen i växthus hava en viss framtid för sig. Detta
så mycket mer som man ofta kan erhålla kolsyran synnerligen billigt, åtminstone
vintertid, t. ex. från drivhusens egna uppvärmningsanordningar, om i dessa användes koleldning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
