Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Ädelgaserna - Metalloider eller icke metalliska ämnen och deras föreningar - Väte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
KEMIKALIER OCH LÄKEMEDEL.
Helium framställes i regel ur heliumhaltiga mineral (t. ex. Cleveit) genom dessas
upphettning eller behandling med svavelsyra. Mineralens heliumhalt torde ha sin grund i
radioaktiva processer, a-strålarna från radium och andra aktiva ämnen bestå nämligen
av elektriskt laddade heliumatomer. Även argon och neon bildas på radioaktiv väg.
De övriga ädelgaserna, av vilka endast neon har någon teknisk betydelse, framställas
ur råargon genom fraktionerad destillation och kristallisation.
Ädelgasernas tekniska användning är ganska begränsad, bl. a. genom höga
framställ-ningskostnader. Argon användes för att åstadkomma det gastryck, som erfordras i vanliga
glödlampor med metalltråd. Med fyllningen går man till väga på följande sätt. Lamporna
evakueras så, att luft med 2—3 mm tryck återstår. Därpå upphettas trådarna (vanligen
av vanadin eller titan) till vitglödning. Syret och kvävet lösas nu i den glödande metallen
kvarlämnande argon med ett lagom högt tryck.
Halvwattlamporna, som hava spirallindade volframtrådar, fyllas med gas till ungefär
atmosfärstryck, de grovtrådiga med kväve, de fintrådiga med argon.
Heliumgas har trots sitt höga pris blivit använd till fyllning av luftskepp, särskilt i
Amerika. Visserligen dubbelt så tung som vätgasen har den dock u/12 av dennas
lyftförmåga1 och är icke brännbar eller explosiv. Även för ernående av utomordentligt låga
temperaturer har helium visat sig vara till nytta. Så har Kamerlingh Onnes genom
avdunstning av helium uppnått en temperatur blott 1°.15 över absoluta nollpunkten,
— 273°. 6, den största »köld», man hittills kunnat framställa.
Neons betydelse för belysningsändamål bör också omnämnas i detta sammanhang,
De röda ljusskyltar, som alltmera vanligt »pryda» husväggarna, äro långa, i form av
bokstäver böjda Geisslerrör, i vilka neongas av lågt tryck lyser under inflytande av elektriska
urladdningar. På grund av ljusets röda färg lämpar det sig ej till annat än reklamändamål.
Det påstås dock — en uppgift, som måhända bör tagas med någon reservation — vara
nyttigt för ögonen.
METALLOIDER ELLER ICKE METALLISKA ÄMNEN OCH DERAS
FÖRENINGAR.
Väte.
Det i vanliga fall gasformiga grundämnet väte förekommer fritt i naturen, ehuru
ytterst sparsamt vid jordytan. Emedan vätet är 14 gånger lättare än luften, trängs det
av denna undan till de yttersta lagren av atmosfären, som på 100 km. höjd över den fasta
jordskorpan till 99.5 % består av vätgas och till 0.4 % av det likaledes lätta helium. Då
trycket i atmosfären avtar med stigande höjd över jordytan, komma dessa yttersta skikt att
under inflytande av elektriska urladdningar lysa på samma sätt som gaser i Geisslerrör,
och detta är den numera allmänt antagna förklaringen till det länge gåtfulla norrskenet,
vars spektrum till huvudsaklig del är vätgasens. De självlysande stjärnornas och
nebulo-sornas spektra innehålla också vätelinjer. På jorden bildas vätgasen i naturliga gaskällor
genom radioaktiv sönderdelning (jfr radium), och den uppstår även vid organiska ämnens
förruttnelse.
1 1 liter luft väger 1.29 gram, 11. vätgas 0.09 gram och 11. helium 0.18 gram. Lyftkraften, d. v. s.
viktskillnaden, är för väte alltså 1.20 gram per liter och för helium 1.11 gram per liter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
