Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metalloider eller icke metalliska ämnen och deras föreningar - Bor - Kol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLOIDER ELLER ICKE METALLISKA ÄMNEN OCH DERAS FÖRENINGAR. KOL. 333
Av borsyra och natriumsuperoxid eller borax och vätesuperoxid framställes
natrium-perborat (NaBO3), vilket är ett kraftigt verkande blek- och desinfektionsmedel och därför
utgör en ofta använd tillsats till tvättmedel, vilka emellertid vid upprepad användning
inverka frätande och därigenom försvagande i synnerhet på linneväv. Aven borax är ett
användbart tvättmedel, då det i vattenlösning, liksom sodan, reagerar svagt alkaliskt och
inverkar lösande på fett- och smutsfläckar. Boraxen saknar emellertid perboratets
oxiderande och därmed blekande förmåga.
Kol.
Utan tvivel är kolet i kemiskt hänseende det mångsidigaste och mest intressanta
grundämnet. Detta avspeglas bl. a. i det förhållandet, att man sedan gammalt (Lemery
1675) sammanfattar kolets föreningar under benämningen »organiska», till skillnad från
icke kolhaltiga föreningar, vilka räknas till den »oorganiska» kemien. Den
ursprungliga anledningen till denna kemiens uppdelning framgår av beteckningen: med organiska
ämnen förstod man sådana, som voro hämtade från växt- eller djurvärlden och för vilkas
bildning man förr antog en särskild »livskraft» ligga till grund, medan alla övriga ämnen
hänfördes till den oorganiska eller mineral-kemien. Teorien om behovet av en särskild
livskraft såsom nödvändig förutsättning för uppbyggandet av organiska, kolhaltiga
föreningar avfördes 1828 såsom oriktig, sedan tysken Wöhler visat upp, att bl. a. även
urinämnet, vilket ansågs som en typisk organisk förening, kunde med konst framställas ur
grundämnen genom laboratoriearbete och i säker frånvaro från inflytandet av levande
organismer. Uppdelningen av kemien i organiska och oorganiska ämnen har emellertid
bibehållits, främst av den anledningen, att kolatomerna visa en specifik egenskap att binda
varandra till kolkedjor, vilket medför uppkomsten av ett obegränsat stort antal
kolföreningar och ger denna del av kemien ett särmärke i dess hart när outtömliga mångsidighet.1
Både i tekniskt och i medicinskt hänseende är ett stort antal kolföreningar av allra
största betydelse. Den organiska färgämnesindustrien (anilinindustrien) jämte den
därmed intimt förknippade syntetiska läkemedelsindustrien ha kommit att utgöra ryggraden
i våra dagars kemiska produktionsapparat.
De enklast sammansatta organiska föreningarna, kolvätena, äro i våra dagar
utomordentligt betydelsefulla i många avseenden. Från vetenskaplig synpunkt äro kolvätena
grundläggande för hela den organiska kemiens systematik, i det man anser alla övriga
organiska ämnen såsom härledda produkter av kolväten, däri en eller flera väteatomer blivit
ersatta med andra atomer eller atomgrupper. Kolvätena uppdelas, och med dem alla
organiska föreningar över huvud taget, i två huvudklasser, alifatiska och
aromatiska. I de förstnämnda antager man endast öppna kolkedjor inom molekylen, såsom i
propån,
CH
HC CH
CH3—CH2—CH3
Propån HC CH
CH
Bensol
medan bensolen med sin slutna ring av sex kolatomer är urtypen för en aromatisk förening.
1 Kolföreningarna äro ung. 10-dubbelt flera än de oorganiska ämnena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
