Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metalloider eller icke metalliska ämnen och deras föreningar - Kol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
KEMIKALIER OCH LÄKEMEDEL.
i druvsaft och utkristalliserar vid vinets tilltagande alkoholhalt, citronsyran, beståndsdel
i citroner och andra sura frukter, och mjölksyran, som bildas vid mjölksockrets för
jäsning genom inverkan av mjölksyrebakterier, vilket medför ostämnets koagulering
(filbunke). En blandning av vinsyra och natriumbikarbonat (fräspulver) utgör
huvudbeståndsdelen i de talrika s. k. »fruktsalter», vilka tillskrivas urindrivande och enligt
reklamen allmänt hälsobringande egenskaper, samt dessutom även i de »skumbad», som åsyfta
en avmagringskur, vars verkan på huden dock kan vara menlig (uttorkning, eksem).
Alifatiska föreningar av något mera komplicerad sammansättning än de hittills
nämnda äro bl. a. de kända sömnmedlen kloralhydrat, sulfonal och veronal. Om torr
klorgas tillätes inverka på alkohol, utövar kloren samtidigt en s. k. substituerande och
oxiderande inverkan, och som produkt erhålles triklor-acetaldehyd eller kloral (CC13-CHO),
ett flytande ämne, som med lätthet förenar sig med vatten till kloralhydrat (CC13’
CH/OH/2), vilken bildar vackra, färglösa kristaller av betydande giftighet men mindre
farlig än opiumalkaloiden morfin vid användning som sömngivande medel. Kloralhydratet
framställdes första gången av den framstående tyske kemisten Liebig (1832), dess
egenskaper som sömnmedel konstaterades emellertid först 37 år senare av Liebreich.
Sulfonalen, skattad som hypnotikum och sedativum (nervlugnande medel), är ett
exempel på en organisk, svavelhaltig förening. Dess vetenskapliga namn,
di-etyl-sulfon-di-metyl-metan (/CH3/2C/SO2C2H5/2) ger därom en antydan. Detta ämne, liksom det
föregående uteslutande en produkt av den syntetiska läkemedelsindustrien, framställdes
först av Baumann (1885). Efter upptäckten av dess hypnotiska verkningar upptogs dess
fabriksmässiga framställning nästan omedelbart av anilinfirman Friedr. Bayer & C:o i
Elberfeld, numera ett av de ledande företagen i den tyska kemitrusten (I. G.). Med
sulfonalen alldeles närbesläktade ämnen äro trional (metylsulfonal) och tetronal
(di-metylsul-fonal), vilka finna liknande användning.
Av yngre datum är det goda sömnmedlet veronal (dietylmalonyl-karbamid) och dess
natriumsalt (veronalnatrium), vilka datera sig från 1897 (Sembritzki och Fischer), även
använda i tabletter, innehållande resp. 0.5 gr av det verksamma men ej ogiftiga medlet
(maximaldos 1 gr.). Av liknande sammansättning äro veronalens nya släktingar dial,
luminal och adalin. En bromhaltig syntetisk produkt, som på de sista åren börjat alltmera
högt skattas, äga vi slutligen i bromural (bromvalerylkarbamid), liksom de närmast
föregående ett derivat av karbamiden (urinämnet).
I detta sammanhang må erinras om, att de tre viktiga föreningsklasserna fetter,
kolhydrater och äggvitämnen, vilka utgöra våra viktigaste födoämnen, äro att hänföra
till de alifatiska ämnena, med en viss reservation för de sistnämnda, i vilkas
byggnads-stenar (aminosyrorna) även enstaka aromatiska ämnen ingå. Äggvitämnenas enklaste
kvävehaltiga nedbrytningsprodukt vid förbränningen i organismen (karbamid, urinämne
CO (NH2)2) är slutligen numera ett ämne, som i betydande mängder framställes av den
kemiska storindustrien för att utnyttjas som ett högvärdigt artificiellt
kvävegödningsmedel.
Uppfinningar inom de aromatiska ämnenas grupp (bensolföreningar), vilka lett
till industriellt eller tekniskt utnyttjande, äro vida mer talrika än beträffande de
alifatiska substanserna. Detta sammanhänger närmast med det förhållandet, att de
syntetiska anilinfärgerna (tjärfärger), vilka samtliga äro aromatiska föreningar, genom
utvecklingens gång — anilinfärgerna voro f. ö. den första organiskt-kemiska
industrigren av betydenhet — och genom ekonomiska lagar länge utgjort huvudmassan både
till mängden och värdet av den produktion, som befattar sig med organiska föreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
