Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR. ZINK.
353
Till detta ändamål befrias järnet först från rost genom avbetsning med saltsyra, varefter
det neddoppas i smält zink. För framställning av mässing försättes koppar med 18—50
% zink, vilken legering inom det svenska hantverket benämnes med det alltför generella
namnet »metall».
Till sina kemiska egenskaper är zinken en synnerligen typisk representant för de
vätedeplacerande metallerna, vilka i beröring med utspädda syror under vätgasutveckling
överföras i saltlösningar. I samband därmed står zinkens användbarhet som
elektrodmaterial i galvaniska element (Daniells element, Bunsens element och de mycket moderna
»torrelementen» för telefoner, radioapparater och ficklampsbatterier, i vilka
vattenlösningen, elektrolyten, medelst gelatin givits fast form och därefter inhartsats i
elektrodkärlet av zink). Till detta ändamål överdrages zinken ofta genom gnidning med
kvicksilver medelst ett lager av zinkamalgam, vilket mindre hastigt sönderfrätes under den tid,
elementet är i vila.
Även av varm kalilut löses zink under vätgasutveckling och bildning av zinkat
KHZnO2, särskilt vid närvaro av finfördelat järn. Av denna anledning är zinkstoft ett
utmärkt reduktionsmedel även i alkalisk eller ammoniakalisk lösning och utnyttjas till
detta ändamål inom många kemiska industrier. I blandning med släckt kalk utvecklar
zinkstoft vid högre temperatur likaledes livligt vätgas.
Bland zinkens föreningar är oxiden (ZnO) den säkerligen mest använda, till
ojämförligt största delen under namn av zinkvitt till hantverks- och konstnärsmåleriet och ett
oöverträffligt material särskilt för finare lackfärger. Dess medicinska användning är
mestadels till utvärtes bruk, exempelvis i zinksalva, en beredning av zinkoxid, adeps lanae
(ull-fett) och naturvaselin. Även zinksuperoxid, ZnO2, en ensam representant för fyrvärdig
zink, finner liknande medicinsk användning och finnes upptagen i Svenska Farmakopén.
»Zinkenol», som användes i tandläkarepraktiken, är en beredning av zinkoxid och nej
likolja, vilka efter omsorgsfull sammanrivning stelna till en gipsartad massa.
Genom glödgning av zinkoxid med koboltnitrat erhålles »Rinmans grönt»
(kobolt-grönt), vilket användes som konstnärsfärg.
Zinkklorid eller klorzink, ZnCl2, erhålles genom upplösning av zink eller zinkoxid i
saltsyra samt lösningens indunstning efter erforderligt avlägsnande av föroreningar. Det
kristalliserade saltet innehåller 3 mol. kristallvatten, och klorzink upptager i alla former
med största begärlighet luftens fuktighet, varvid den sönderflyter till en lösning. Den
är mycket lättlöslig i vatten och sprit. Lösningarna ha sur reaktion, en obehaglig
metallsmak, samt verka frätande både på oorganiska och organiska ämnen. Inom
medicinen användes klorzink såsom frätmedel, desinfektionsmedel och adstringens,1 i de
tekniska industrierna vid pergamentpappersframställning, till impregnering av trä,
såsom mässingsbets och i talrika lödpreparat (dock ej för mässingslödning, där borax i
första hand användes).
Zinksulfat (zinkvitriol, ZnSO4 7H2O) framställes i stort ur zinkblände genom
oxiderande röstning vid lufttillträde men erhålles även genom upplösning av zinkavfall och
zinkvitt i svavelsyra, en metod som i stor utsträckning kommer till användning inom
litoponindustrien. Till medicinskt ändamål användes zinksulfatet såsom ett mildare
verkande medel än kloriden. Efter intagning verkar saltet såsom kräkmedel.
Zinksulfid, vilken utgör mineralet zinkblände, kan även framställas amorft på kemisk
väg genom fällning av zinklösningar med lösliga sulfider, varvid lösningen dock ej får vara
1 Adstringens = sammandragande medel, som t. ex. verka blodstillande.
23—281013. Uppfinningarnas bok. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
