Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektrokemisk industri. Av Gösta Angel - Elektrolys i vattenlösning - De från teknisk synpunkt viktigaste elektrokemiska begreppen och lagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
ELEKTROKEMISK INDUSTRI.
att icke endast jonerna av det ämne, som från början befunnit sig i lösningen, utan även
jonerna av nybildade ämnen och av lösningsmedlet kunna urladdas. En mångfald olika
kemiska reaktioner kunna således inträffa. Generellt gäller emellertid, att vid k
a-t o d e n bildas väte, metaller eller baser och vid anoden
syre, haloider eller syror. Förloppet vid katoden har
alltid karaktären av en reduk t i onspro cess och vid
anoden av en oxidationsprocess.
Det fenomen, som ovan beskrivits, då en elektrisk ström ledes genom en lösning, kallas
för e 1 e k t r o 1 y s. Den apparat, i vilken elektrolysen utföres, kallas för elektrolysör
eller elektrolytisk cell (fig. 281). I denna insättes ofta en porös skiljevägg, ett
diafragma, som delar cellen i ettkatodrum och ett a n o d r u m. Lösningen i
katodrummet kallas för k a t o 1 y t och i anodrummet för a n o 1 y t. Dessa namn
användas även, då diafragma saknas, såsom benämning å lösningen i omgivningen av
katoden respektive anoden. Diafragmat har till uppgift att i möjligaste mån hindra, att de
vid katoden och anoden bildade produkterna blandas med varandra genom omröring
och diffusion, samtidigt som det genom sin porositet måste tillåta jonerna respektive den
elektriska strömmen att passera genom detsamma.
Enligt en av Faraday funnen och efter honom benämnd lag är mängden av
en vid elektrolys bildad produkt proportionell mot
strömstyrkan och tiden, d. v. s. mot den genomgångna e 1 e
k-tricitetsmängden. Vidare gäller, att om samma elektriska ström
genomgår olika elektrolyter, så äro de mängder av olika
ämnen, som bildas, kemiskt ekvivalenta. Faradays lag
förklaras lätt därmed, att en envärdig jon av vilket ämne som helst är laddad med en viss
enhetsmängd positiv eller negativ elektricitet, en två värdig jon med två sådana
enhets-mängder o. s. v. Den sammanlagda laddningen hos de joner, som bilda en gramjon,
uppgår till 96 500 coulomb (ampèresekunder) = 26.8 Ah (ampèretimmar) för envärdiga
joner och dubbelt så mycket för två värdiga. Denna elektricitetsmängd kallas för 1
faraday och betecknas med F.
Enligt Faradays lag uppgår således mängden av en vid elektrolys bildad produkt till
G
— g/Ah, om produktens ekvivalentvikt betecknas med G. Av väte, med ekvivalentvik-
1 8
ten 1, bildas således-= 0.037 6 g/Ah, av syre, med ekvivalentvikten 8,-= 0.29 8
26.8 26.8
g/Ah o. s. v.
I praktiken erhåller man i regel en mindre mängd än den enligt Faradays lag
beräknade. Detta beror dock icke på att Faradays lag icke skulle vara strängt giltig. Men det
kan hända, att samtidigt med huvudprodukten avskiljes en ringa mängd av ett annat
ämne, t. ex. samtidigt med zink även något väte. Summan av antalet avskilda
ekvivalenter motsvarar härvid alltid den använda elektricitetsmängden. Det kan också hända,
att en del av det genom elektrolys bildade ämnet åter förloras. Vid framställning av
zink t. ex. återupplöses alltid en del av den utfällda zinken i den sura elektrolyten, och
ibland förloras en del zink genom att zinkpartiklar lossna från katoden och nedfalla på
cellens botten, där de blandas med annat slam.
Förhållandet mellan den vid elektrolys erhållna
mängden av ett visst ämne och den enligt Faradays lag
beräknade mängden kallas för strömutbyte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
