Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Bränslens allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
OM BRÄNSLEN.
att under medverkan av platinakontakt förbränna c:a 0.2 g bränsle med luft eller syrgas
i glasrör av svårsmält glas, vilket upphettas i gas- eller elektrisk ugn. Luften eller
syret renas och torkas noggrant, innan de införas i glasröret, och de avgående
gaserna, vilka jämte överskottet luft och kväve innehålla de bildade
förbränningsprodukterna, ledas genom vägda absorptionskärl, ett för vatten och ett för kolsyra. Vattenångan,
vilken bildats av vätet i provet, upptages i ett första absorptionskärl, innehållande
glödgat, kornigt klorkalcium som torkmedel, och den av kolet alstrade kolsyran bindes i det
Fig. 304. Elementaranalysapparat.
andra absorptionskärlet vid kalihydrat, krossat till korn eller också som konc.
vattenlösning, se fig. 304. Ur de genom vägning av absorptionskärlen framkomna vikterna
vatten och kolsyra beräknas sedan bränslets väte- och kolhalter.
Syrehalten bestämmes icke direkt, utan erhålles som differens från 100 av summan
övriga elementarbeståndsdelar. Syret nedsätter avsevärt ett bränsles värmevärde, ty
vid dess förbränning binder syret direkt väte och kol till vatten och kolsyra eller koloxid,
utan att därvid någon nämnvärd värmemängd frigöres. Vid värmetekniska beräkningar
antar man för enkelhetens skull, att syret binder en motsvarande mängd väte till vatten,
varvid vätemängden är ^-del av syremängden. Överskottet väte benämnes
disponibelt väte.
Svavelhalten i fasta bränslen härrör dels från i den organiska substansen ingående
svavelföreningar och dels från metallsulfider och -sulfater i askan. Brännoljor och gasbränslen
kunna jämte organiska svavelföreningar innehålla vätesva via och en del flytande bränslen,
som skifferoljor och tjärprodukter, dessutom fritt, löst svavel. Vid analys bestämmer man
dels totala svavelhalten och dels svavelhalten i askan. Differensen är flyktigt svavel.
Svavelhalten i askan är som regel så liten, att det är tillräckligt att bestämma totala
svavelhalten. Härvid brännes uppvägt prov av bränslet, varvid svavlet övergår till svavelsyra eller
alkalisulfat, vilka överföras i vattenlösning. Ur denna utfälles svavelsyran som
bariumsulfat, vilket avfiltreras, tvättas, glödgas och väges. Svavel som sådant och även i form
av metallsulfider och organiska svavelföreningar bidrager visserligen något till
värmeutvecklingen vid bränslens förbränning, men det måste likväl betecknas som en skadlig
beståndsdel. Vid dess förbränning alstras i första hand svavelsyrlighet, och denna
övergår åtminstone delvis till svavelsyra. Båda fräta på metaller och andra material, och även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
