Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Fasta bränslen - Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTA BRÄNSLEN. STENKOL.
475
och av lägre kvalitet än. de engelska, polska och Ruhrkolen, men liksom de
skotska-kolen, vilka de likna, hava de hög smältpunkt.
Stenkolens brytning är beroende av kollagrens tjocklek eller mäktighet, lagerföljd
samt beskaffenheten hos stenkol och omgivande bergart. Det är mera sällsynt, att kolen
nå upp till markytan, så att dagbrytning kan utföras. Som regel ligga kolen djupt.
Sålunda är medeldjupet hos de engelska kolgruvorna c:a 310 m. Det djup, på vilket
kolbrytning är möjlig, bestämmes av den mänskliga organismens förmåga att uthärda den
högre temperaturen och det ökade lufttrycket samt på de tekniska anordningar, som
Fig. 321. Byggnaderna ovan jord till en kolgruva.
kunna vidtagas i syfte att motverka dessa faktorer, speciellt genom kraftig luftcirkulation.
Som regel brytas icke kol på större djup än 1000 m, undantagsvis går man ner till 1 500 m.
Borrhål äro nedförda till 2 000 m och däröver.
Kollagren äro oftast ganska jämntjocka och horisontalt lagrade över stora områden.
I vertikal led äro de sällan homogena utan uppdelade i flötser, som åtskiljas av
mellanliggande bergartslager, oftast lerskiffer, sandsten eller kalksten. Emellanåt förefinnas
mellanlager av större mäktighet, så att kolfyndigheten är uppdelad i två eller flera
över varandra liggande lager, vartdera i sin ordning bestående av flera flötser.
En kolgruva består under jord av två schakt, det ena för transport av arbetare,
kol m. m. samt tillförsel av friskluft, det andra för den dåliga luftens avledande och som
reserv, se fig. 320. Arbetsschaktet slutar längst ner i gruvan med en utvidgad grop, den
s. k. schaktsumpen, gruvans lägsta ställe, till vilket allt vatten samlas och varifrån det
pumpas upp med kraftiga pumpverk. På olika höjder, mitt för större flötser, äro
utvidgningar gjorda omkring schaktet, och därifrån gå horisontala orter, vilka dels äro avsedda
till transport och dels för själva kolbrytningen. Därjämte finnas rum för den maskinella
utrustningen samt för arbetare och, då sådana finnas, även för dragdjur.
Ovan jord har man gruvöppningens överbyggnad, där kolvagnarna vägas och
tömmas, vidare hissmaskineri, ång- och kraftstation samt biåsmaskiner, se fig. 321. Därjämte
finnas lokaler för kolens harpning och anrikning, transport- och lastningsanordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
