Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Flytande bränslen - Flytande bränslen genom hydrering av fasta bränslen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
OM BRÄNSLEN.
neutraliseras lutarna med kalksten eller bränd kalk, avkylas, få stå och klarna samt
försättas med näringsämnen, bestående av ammoniumsulfat, superfosfat samt preparerad,
förbrukad jäst. Den sålunda behandlade luten försättes med jäst och får jäsa i
diskon-tinuerligt eller kontinuerligt arbetande förjäsningsanläggningar, bestående av väldiga
kar av betong. Vid den kontinuerliga metoden förenas ett antal jäskar med ledningar
till ett batteri, och karen fyllas med grenar eller ribbor av trä, varpå jästen sätter sig.
Luten får långsamt rinna genom batteriet, och på 4—8 timmar är jäsningen avslutad.
I ett sådant batteri kan jästen hålla sig i flera år utan att fördärvas. Den färdigjästa
A. Samlingscistem för lut
B. Neutraliseringstorn
C. Klamingsbinge
D. Kyltorn
E. Jäskar
F. Förrådskar
G. Mäskbehållare
Fig. 340. Sulfitspritfabrik.
H. Kolonnapparat med kylare och eprouvett
L Mätcistern
K. Lagerbehållare
luten avdestilleras i kontinuerligt arbetande destillationsapparater, då en c:a 95 vol.-%
råsprit erhålles. En sprit av denna styrka är icke blandbar med bensin, och för
framställande av bensin-spritblandningar erfordras därför borttagande av större delen
återstående vatten ur spriten. De metoder, som användas härför, kunna delas i två grupper,
nämligen dels metoder, vid vilka användas vattenbindande ämnen, såsom bränd kalk,
bränd gips eller vissa salter, såsom kalcinerad klorkalcium, och dels metoder, varvid
till alkoholvattenblandningen sättes en tredje vätska, nämligen bensin, bensol eller
trikloretylen, vilken med vatten och sprit bildar en konstant kokande »ternär» blandning,
vars kokpunkt är lägre än alkoholens, så att den kan avdestilleras som en förfraktion.
Kvarvarande alkohol kan bringas upp till en alkoholkoncentration av 99—99.5 vol.-%.
Till den första gruppen hör det vid de svenska spritfabrikerna mestadels använda
kalkförfarandet, enligt vilket spriten kokas med bränd kalk, vilken under bildning av
släckt kalk eller kalkhydrat binder större delen av vattnet i spriten. Sedan avdestilleras
den koncentrerade spriten.
Av andra gruppens metoder användes en metod, varvid den 95-%-iga spriten
försättes med en blandning av bensin och bensol, vilken efter lösning i spriten vid vanligt
tryck eller enligt en variant av metoden vid 10 atm:s tryck avdestilleras. Därvid övergår
först en blandning av 30 vol.-% vatten, 22 vol.-% bensol—bensin och 48 vol.-% alkohol.
Enligt en annan metod, Drawinolprocessen, vilken fått tillämpning vid ett flertal tyska
spritfabriker, tillsättes trikloretylen. Den ternära blandningen består härvid av 38.5
vol.-% vatten, 6.15 vol.-% trikloretylen och 55.35 vol.-% alkohol. Fig. 341 visar ett
schema av processen. Den 95-%-iga spriten från behållaren A förvärmes i 4 av den
från kolonnen 1 avgående konc. spriten. Den förvärmda 95-%-iga spriten införes
nedtill på kolonnen 1. Till dennas övre del införes trikloretylen från behållaren 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
