Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Gasformiga bränslen - Vattengas - Kraftgas eller halvvattengas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASFORMIGA BRÄNSLEN. VATTENGAS. KRAFTGAS ELLER HALVVATTENGAS. 507
c:a 75 vol.-% kväve. Denna magra generatorgas kan användas till eldning under
ångpannor o. d. I de fall, då koloxidhalten är särskilt låg, utsläppes den i fria luften. Fördelen
med pressluftmetoden är, att så liten del av koksen i generatorn behöver brännas för att
få upp den övriga koksens temperatur -tillräckligt högt. Detta beror på, att vid kols
förbränning till kolsyra frigöras pr 12 kg 97.2 Mcal, men vid förbränning till koloxid endast
29.2 Mcal.
Fig. 344 visar i genomsnitt en vattengasanläggning. Generatorn är beskickad med
ett koksskikt c. Under värmeblåsningsperioden driver fläkten B tryckluft, som passerar
rörledningen och munstycket b, genom koksskiktet, och förbränningsgaserna avgå förbi
det därvid öppnade spjället d ut genom skorstenen £. Efter 1—2 min. blir koksskiktet
vitglödande. Då stänges spjället d, och helst överhettad vattenånga inblåses genom rören
m nedtill och n upptill. Den alstrade vattengasen avgår antingen genom övre eller nedre
gasröret, vilket regleras med ventilen e, och ledes till tvättare samt till gasklocka.
Kall-blåsningsperioden räcker 6—8 minuter.
För vanliga upphettningsändamål är vattengas alldeles för dyrbar, och den användes
i de fall, då det gäller att uppnå särskilt höga temperaturer samt till inblandning i lysgas
under perioder av toppbelastning för gasverk. Sålunda användes den till svetsning, till
smältning av glas och vid blåsning av glödlampor o. d. För inblandning i lysgas
»karbure-ras» gasen, d. v. s. försättes med oljegas, rik på kolväten, som ge lysande låga.
Karbure-ring torde emellertid numera endast utföras, om gasblandningen verkligen skall användas
till belysning, vilket som bekant sker i allt mindre omfattning.
Kraftgas eller halvvattengas.
För många ändamål är den vanliga generatorgasen för energisvag, t. ex. till drift av
gasmotorer och vid vissa smältugnar, där särskilt höga temperaturer erfordras, samtidigt
som vattengas är alltför dyrbar och har onödigt högt värme värde. För dessa ändamål
framställes en biandgas, s. k. kraftgas, genom att i generatorn tillföras luft och vattenånga i
sådan proportion, att bränsleskiktet just håller sig glödande samt att kolsyrebildningen
hålles nere. De två reaktioner, som härvid äga rum, den ena med värmealstring, den
andra under värmebindning, enligt följande formler, skola teoretiskt sett befinna sig i
jämvikt:
C + O = CO + 29.2 Mcal.
C + H2O = CO + H2 — 28.6 Mcal.
Emellertid uppstå ganska stora värmeförluster genom ledning och strålning, så att i
praktiken biandgasen icke kommer att bestå av lika delar luftgeneratorgas och
vattengas, utan proportionen dem emellan ställer sig ungefär som 4 till 1. Ur 1 kg koks eller
stenkol får man ungefär 5 m3 biandgas med en sammansättning, varpå följande
analyssiffror i tabell XII äro exempel.
Halvvattengas alstras i generatorer av ett flertal ganska varierande konstruktioner,
vilka emellertid i princip arbeta på liknande sätt som det i fig. 345 visade exemplet på
kraftgasgenerator utom att en större mängd vattenånga tillföres. Vid användning av
vattenhaltiga bränslen är konstruktionen ofta så utförd, att den vid bränslets torkning
alstrade vattenångan utnyttjas i generatorns heta zon för vattengasalstring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
