Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fett Och oljor. Av C. W. A. Kleine - Flyktiga oljor - Vegetabiliska - Matoljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATOLJOR.
535
Rosenolja. Denna olja framställes genom destillation av rosenbladen. Största
producent av rosenolja är Bulgarien, varjämte Turkiet och Tyskland producera mindre
mängder. Till framställningen av ett kilo rosenolja åtgå enligt Deito 3 000 kilo
rosor.
Viololja. Framställes genom enfleurage av violer. Användes till finaste parfymer
och tvålar.
MATOLJOR.
I de varmare länderna användes till stekning och såsom salladsolja stora mängder
flytande fettämnen, under det att i nordliga länder den nödvändiga fettmängden
tillföres kroppen i form av fasta fett, såsom smör, margarin och flott.
Till matolja lämpar sig varje olja, som icke är giftig, icke har purgativa egenskaper
och som antingen i sig själv är smaklig eller genom raffination kan göras smaklig.
De viktigaste matoljorna äro olivolja, jordnötsolja, bomullsfröolja, sojabönolja
och solrosfröolja. Undantagsvis användas sesamolja, rovolja och linolja. Till
matoljorna kan icke räknas oleoolja, då denna olja aldrig användes enbart, utan
uppblandad med andra fettämnen, vid fabrikation av margarin och konstflott.
Utan raffination användes alltid olivoljan och vanligen de kallpressade jordnöts- och
solrosoljorna. Varmpressade och extraherade oljor måste alltid raffineras. De oljor,
som användas utan raffination, underkastas vanligen en sedimentation eller avsättning,
under vilken process äggvit- och slemämnena avsätta sig. Någon gång följer efter
sedi-mentationen en filtration.
För att genom raffination göra en rå olja användbar till matolja är det
nödvändigt att avlägsna eventuellt förefintliga fria fettsyror, genom avfärgning borttaga
största mängden av färgämnen samt att borttaga lukt och göra smaken så ren som
möjligt.
Avlägsnandet av de eventuellt förefintliga fria fettsyrorna kallas neutralisation och
genomföres så, att de uppvärmda oljorna behandlas med en lösning av kali eller natron
i sådana proportioner, att mängden alkali, som tillsättes, är något större än den mängd,
som teoretiskt sett skulle behövas för att neutralisera den fria fettsyran. Efter
neutra-lisationen företages en efterbehandling med varmt vatten för att avlägsna de såpor, som
till äventyrs gått i lösning i oljan. Denna tvättning upprepas så länge, tills tvättvattnen
visa sig fria från såpor.
Huruvida en olja med fria fettsyror kan anses mindre lämplig som matolja, torde
vara tveksamt, i all synnerhet som en av de viktigaste matoljorna, olivoljan, i de flesta
fall innehåller mellan 1 upp till 9 %, utan att detta anses influera på oljans
användbarhet.
Avfärgningen kan göras med kemiskt eller mekaniskt verkande ämnen. Till de
förnämsta höra sådana kemiska föreningar, vilka utan att inverka på oljans smak eller
egenskaper i övrigt förändra färgämnena i önskad riktning. Vanligen verkar en oxidation
därhän, att färgämnet mister eller i varje fall avtager i färg. Mekaniskt verkande ämnen
äro de s. k. blekjordarna, vilka i allmänhet äro aluminiumsilikater. Oljorna försättas,
beroende på färgintensiteten, med större eller mindre mängd blekjord i varmt tillstånd,
och blekjorden får härefter under en tid, varierande från en halv till några timmar,
inverka på oljan. Härvid utfalla färgämnena på blekjorden till största delen samt
even
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
