Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Kautschuk. Av K. F. Hagelin - Produktionen av rågummi - Världsmarknadens rågummisorter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
KAUTSCHUK.
Fig. 357. Afrika.
utföra det förträffliga koaguleringsarbete, som seringueiron gör, och maskinerna ha
därför ej heller funnit praktisk användning.
En sak, för vilken köpare av rågummi alltid äro mycket rädda, äro ojämnheter i
kvaliteten, och det är många faktorer, som kunna bidraga till sådana. Så inträffar t. ex.
dylik ojämnhet, om träden hava blivit oriktigt tappade och seringueiron skurit för djupt
och skadat kambiet. Då blandar sig trädets näringssaft med latex och försämrar
gummit, görande detsamma klibbigt. När man vid insamlingen blandar latex från olika
arter, t. o. m. om man blandar latex från ett alltför ungt träd med sådan från äldre av
samma art, riskerar man likaledes att få ojämn kvalitet liksom genom vårdslöshet vid
insamling och koagulering.
Hur den sydamerikanska
kautschukproduktionen under årens lopp utvecklats
framgår av följande siffror: år 1825
exporterades mindre än 30 ton gummi, 1830 var
man uppe i 156 ton, 1840 i 388, 1850 i 1 467
och år 1860 i 2 670 ton. År 1897
producerade Brasilien ensamt 21 260 ton. Under
perioden 1909 till 1913 nåddes maximum
med ett årligt medeltal av mellan 39 000 och
40 000 ton. Åren därefter till nu har
produktionen sakta gått tillbaka. (Jfr tab. sid. 577.)
Afrikanska kautschuksorter. De
kaut-schukproducerande områdena i Afrika äro de,
som ligga närmast omkring ekvatorn samt
Madagaskar. Vi påträffa således i
mark
naden gummisorter från Sierra Leone, Liberia, Guldkusten, Lagos, Kamerun, Franska
och Belgiska Kongo, Uganda och Brittiska Östafrika etc.
Huvudparten av den afrikanska kautschuken erhålles från släkten tillhörande
familjen Apocynaceæ, och de förnämsta äro Funtumia, Landolphia och Glitandra. Ett
gemensamt drag för allt gummi från Afrika är, att det är mera klibbigt men mindre
elastiskt än paragummi.
Av släktet Funtumia har egentligen endast Funtumia élastica kommersiellt värde,
alldenstund de andra arterna av detta släkte äro alltför hartsrika. Gummit från
Funtumia har på snittytan en egendomlig silkesglans, då det är nykoagulerat, och kallas
på grund därav »Lagos silk rubber». De vanligaste varieteterna av detta gummi äro
»Gold Coast Lump», »Ivory Coast Lump», »Niger Niggers» samt »Congo» och »Cameron».
Trädet växer bäst i Uganda och Afrikas mest tropiska delar och blir lika stort som
Hevea. Numera finnas i Uganda flera bolag, som driva plantager med Funtumia
elas-tica, och som plantageväxt är denna i några avseenden t. o. m. bättre än Hevea. Den
växer nämligen fortare och lämnar större kvantitet latex i förhållande till antalet
tappningar. Den repar sig emellertid mycket långsamt efter skadorna vid
tappningen, och ett annat fel är, att den grenar sig så långt ned, att grenarna äro
hindersamma.
De olika arterna av släktet Landolphia äro alla lianer, men uppnå dock ansenliga
dimensioner. Från dessa arter erhållas bl. a. gummisorterna »Red» och »Black Kassai»
och »Upper Congo balls» från Kongoområdet, »Madagascar Virgin Sheets» från Mada-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
