Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Kautschuk. Av K. F. Hagelin - Den fabriksmässiga tillverkningen av kautschukvaror - Tvättning och torkning av rågummit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
KAUTSCHUK.
här utgå från aceton, som först överföres i isoacetons natriumsalt CH3- C(ONa) :CH2.
Till detta adderas acetylen, varefter man genom reduktions- och
vattenavspaltnings-processer kommer fram till isopren CH2 : C (CH3)* CH : CH2.
E r y t r e n CH2 : CH • CH : CH2 framställes genom överhettning av hydrobensol
och fenol. Metoder finnas för dess framställning ur fördropparna från råbensol och
råpetroleum.
Ehuru framställningen av utgångsmaterialen i och för sig äro komplicerade
processer, möta de verkliga svårigheterna dock, då polymerisationen skall utföras, alldenstund
denna process för till kolloidala kroppar, vilka hava egenskaper, som göra dem mycket
svåra att handskas med. Polymerisationen leder lätt in på avvägar, så att den i stället
resulterar i flytande eller pulverformiga kondensationsprodukter. Sättet, på vilket
polymerisationen utföres, har allra största inflytande på slutresultatet, och man erhåller
vid olika metoder produkter, som visa största olikhet beträffande
vulkaniseringsmöj-ligheter och egenskaper. Man kan erhålla hela serier av substanser, som var och en har
några av naturkautschukens egenskaper, men ingen av dem besitter alla. Varje
särskild syntetisk produkt är emellertid nära nog enhetlig, under det att naturkautschuken
är sammansatt av en mängd olika polymeriseringsprodukter.
De vanligaste metoderna vid polymerisationen är upphettning under tryck av
buta-dienerna. Isopren får stå c:a 14 dagar under uppvärmning till 95° (isoprens kokp.
36—37°). Behandling av butadienerna med natriummetall, enbart eller i närvaro av
kolsyra, giver även kautschukliknande substanser, varvid man i vartdera fallet kommer
fram till helt olika produkter.
Syntetisk kautschuk finnes emellertid numera i marknaden, och man måste anse
problemet åtminstone delvis löst. De ofullkomligheter, som ännu förefinnas, torde så
småningom överkommas. De sorter, som förekomma, ha icke kautschukens alla
egenskaper, men äro dock praktiskt användbara i gummifabrikationen, var och en för sitt
specialändamål. Så finnes exempelvis syntetisk kautschuk, som giver ett utmärkt
hårdgummi (ebonit), och andra sorter, uppblandade med naturkautschuk, lämpa sig bra för
vissa artiklar. Den syntetiska kautschuken har ännu ej någon kvantitativ betydelse
för yärldsmarknadsbehovet, men troligen kommer den i framtiden att intaga en plats
vid sidan av naturprodukten, i det att båda samtidigt komma att användas. Av
avgörande betydelse blir emellertid först och sist den prisrelation, som kommer att
förefinnas mellan naturprodukten och den syntetiska.
Tvättning och torkning av rägummit.
Allt vildgummi, d. v. s. det som ej kommer från plantager, är mer eller mindre
förorenat av främmande kroppar, bestående av inneslutningar av skämda
äggvitesub-stanser, barkbitar, sand m. m. Sämst i detta avseende äro de afrikanska sorterna, och
bäst äro de omsorgsfullt koagulerade parasorterna.
Innan därför kautschuken kan användas i gummifabrikerna, måste den först
tvättas. Man skär sönder de större kautschukblocken och avspolar och uppmjukar
därefter kautschuken i en cistern med varmt vatten. Uppmjukningen får pågå 3—5
timmar vid omkring 50° C. Härutöver bör man ej gå, ty då blir den för mjuk och förlorar
i »nerv». De på detta sätt behandlade styckena få sedan vanligen gå igenom och
förtvättas i ett tvättvalsverk (se fig. 364 och 365). Principen för denna maskin är, att två räfflade
gjutjärns valsar gå mot varandra med olika hastighet, ungefär l1^ varv till 1, och att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
