Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARVERIINDUSTRI.
629
ligen oljesyra, som vid vanlig temperatur är flytande, under det att de senare äro estrar
av stearin- och palmitinsyra, vilka hava hög smältpunkt. Fotterna avlägsnas från
huden genom förtvålning av alkaliska ämnen i kalkarna och genom sönderdelning i pyrarna
av enzymer (lipaser).
Vattenhalten i en färsk hud är hög, mellan 50—60 %. Den varierar dock alltefter
djurets art, ålder och fetthalt. Ett kalvskinn innehåller ungefär 65 %, under det att en
oxhud endast håller 58 % vatten. Färska hudar hålla mer vatten än saltade och de
senare mer än torra. Av de olika hudskikten är corium vattenrikast och hornskiktet
torrast.
Garvämnen. Lika varierande i sammansättning, egenskaper och kemisk karaktär
som huden äro våra garvämnen.
Med garvämnen förstås sådana ämnen, som äga förmågan att omvandla hud till
läder.
I dagligt tal använder man uttrycket garvmedel och garvämne om vartannat utan
någon bestämd åtskillnad. Detta är felaktigt. Ekbark, kromalun och tran äro
garvmedel, varur man erhåller den garvande substansen, garvämnet.
Garvmedlen kunna sammanföras till följande stora grupper: vegetabiliska,
mine-raliska, animaliska och rent kemiska garvmedel.
Våra vegetabiliska garvmedel äro synnerligen talrika och ur botanisk synpunkt
väl kända, vilket däremot ej är förhållandet med deras garvämnen i kemiskt avseende.
Ett vegetabiliskt garvämne, såsom det användes i praktiken, är ej ett enhetligt kemiskt
ämne utan en blandning av mer eller mindre kända kemiska föreningar, som äga i hög
grad olika läderbildande karaktärer, varför man antager, att varje garvmedel äger sitt
speciella garvämne med därtill hörande egenskaper. Ett garvämne kan ge fast läder
med mörk färg, ett annat mjukt läder med ljus färg och tvärtom. Garvämnets
förekomst karakteriserar ej vissa arter eller släkten inom växtriket utan påträffas inom vitt
skilda växtgrupper, och i växten själv är det ej heller lokaliserat till något bestämt
organ utan bildas antingen i barken, veden, frukten, bladet eller i sjukliga utbildningar
(galläpplen) men dock för varje garvämnesförande växtart alltid i samma växtdel.
Om garvämnenas kemiska konstitution är föga känt med undantag för tannin
(galläpplets garvämne), som man lyckats isolera och bestämma till en pentadigalloylglykos
med den kemiska sammansättningen C3H7O6 [C6H2 (OH)3 • CO • O • C6H2 (OH)2 • CO]5.
Gemensamt för våra vegetabiliska garvämnen är, att de vid torrdestillation
sönderdelas i antingen pyrogallol eller pyrocatechin jämte andra sönderdelningsprodukter, varför
de kemiskt sett uppdelas i pyrogallol- och pyrocatechingarvämne, vilken uppdelning
synes vara garveritekniskt sett utan betydelse. Karakteristiskt för båda grupperna är,
att de visa sur reaktion och tillsammans med baser bilda en sorts salter. Med lim- och
äggvitelösningar bilda de amorfa fällningar. Järnsalter fälla eller bilda mörkfärgade
lösningar (bläck). Garvämnena sakna förmågan att kristallisera eller bilda
kristalliser-bara föreningar. De bilda med vatten kolloidala lösningar. I fast form framställas de
för tekniskt bruk antingen som brunt amorft pulver eller i block med mörkbrunt,
snäck-artat brott.
Av våra inhemska garvmedel är otvivelaktigt ekbarken ännu det viktigaste och
användes för framställning av såväl ovan- som bottenläder. Den håller 12—15 %
garvämne. Även ekveden innehåller garvämne, som utvinnes genom kokning med vatten
och koncentreras till tjockflytande extrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
