Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARVERIINDUSTRI.
641
neutraliseras, för att vid den efterföljande fettningen fettet skall kunna upptagas av
lädret. Neutraliseringen sker med borax, bikarbonat eller soda, och i omedelbar följd
härmed färgas och fettas lädret, ty om det kromgarvade lädret upptorkas utan någon
föregående fettning, blir det hårt och plåtigt och visar sig sedermera omöjligt att vidare
arbeta till användbart läder.
Vid tvåbadsgarvningen förbehandlas hudarna i pickellag som ovan och komma
sedan i det första badet, som består av en lösning av kalium- eller natriumbikromat
tillsatt med svavelsyra eller saltsyra, varvid kromsyra frigöres, som genomtränger huden
och färgar den vackert gul. När de äro fullständigt genomfärgade av kromsyran,
överföras de i haspel med det andra badet, det s. k. reduktionsbadet, som består av
natrium-tiosulfat (= antiklor eller fixersalt), och under hasplingen tillsättes långsamt svavelsyra
eller saltsyra, varvid kromsyran i huden reduceras till basiskt kromsalt — alltså samma
salt som användes vid enbadsgarvningen. Efter garvningen förfares på samma sätt
som ovan skildrats vid enbadsmetoden.
Skillnaden mellan dessa båda metoder består således däri, att i det förra fallet
tillföres det garvande saltet huden färdigberett, men i det senare bildas det inne i huden.
Det färdiga lädret är i stort sett av samma kvalitet.
Järngarvning. Eftersom järn- och kromsalterna kemiskt sett äro nära besläktade
med varandra, låg det nära till hands att genom försök ersätta de dyra kromsalterna
med de billiga järnsalterna. En garvande järnsaltlösning kan dock ej framställas på
samma sätt som det basiska kromextraktet. Järnextraktet framställes av en lösning av
ferrosulfat med tillsats av natriumnitrat och svavelsyra, under det att samtidigt luft
blåses genom lösningen för att oxidera sulfatet. Järngarvat läder är kvalitativt sett det
kromgarvade underlägset och för närvarande utan betydelse.
Alungarvning. Garvning med aluminiumsalter är jämte den vegetabiliska garvt
ningen en av de längst kända metoderna för framställning av läder. På grund av atr
det framställda lädret är vitt, benämnes detta garvningssätt oftast vitgarvning. Efteg
det att skinnen genomgått de vanliga kalkhusarbetena, garvas de direkt i en
lösnin-av kalialun eller aluminiumsulfat och koksalt och upptorkas fullständigt. Efter
upp-torkningen lägges lädret i en fuktig lokal eller i fuktig sågspån, varvid det åter tager
fuktighet till sig — dock ej så mycket att det blir genomvått — och sträckes eller
bry-tes över en halvmånformig, stumslipad järnslickert, som är fäst på en meterhög
planka, s. k. stollpåle. Operationen kallas stollning och kan ävenledes utföras i
specialkonstruerade maskiner, s. k. sträckmaskiner. I stollningen framträder den vita färgen,
och lädret blir mjukt och smidigt.
Glacégarvning användes huvudsakligast för framställning av handskskinn.
Eftersom för detta ändamål mestadels bearbetas get- och fårskinn, vars hår är värdefullt,
använder man sig vid avhårningen av ansvedningsmetoden, vid vilken raggen resp,
ullen blir oskadad. Efter avhårningen kalkas skinnen 2 å 3 veckor i vanlig vitkalk och
pyras därefter i trypsinpyr (novozym eller oropon), som ibland efterföljes av en klipyr.
Garvningen utföres med blandning av kalialun eller aluminiumsulfat, koksalt, vetemjöl
och äggula i en stor balja, vari skinnen trampas med fotterna, eller också i roterande
valk-fat. Skinnen torkas två och två med narvsida mot narvsida i varma torkrum med god
ventilation för att förebygga utkristallisering av salterna. Efter torkningen läggas de i
41—281013. Uppfinningarnas bok. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
