Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARVERIINDUSTRI. 643
sion av tvål och klövolja. Det formalingarvade lädret är vitt med en känsla, som
erinrar om sämskgarvat. Dylikt läder användes huvudsakligen till handskar.
Garvning med syntetiska garvämnen. De syntetiska garvämnena äro som nämnts
kondensationsprodukter av kresolsulfosyror, naftalinsulfosyror m. fl. och framställas
genom sulfonering av t. ex. kresol och en därpå följande kondensering med
formalde-hyd, eller också kondenseras den aromatiska föreningen med aldehyd och sulfoneras
därefter. Förmågan att garva är beroende av framställningssättet. Garvämnen
framställda enligt den förstnämnda metoden garva hastigt men lämna ett tomt läder, under
det att garvämnen enligt det sistnämnda framställningssättet garva långsammare men
giva ett fylligare läder, beroende på att i detta fallet garvningsprocessen består i en
kemisk förening med hudsubstansen i samband med adsorption av garvämnet, under
det att i förra fallet endast en kemisk förening skulle äga rum. Innan blossen behandlas
med dessa garvämnen, måste de i avkalknings- och pyrningsproceduren fullständigt
befrias från kalk för att undvika missfärgning, och garvningen måste försiggå i flera
etapper, med början i en svagprocentig garvämneslösning (högst 1 % garvämne) med
successiv stegring till 4 å 6 %. Så snart huden är garvad, sköljes den noga ren med vatten,
enär obundet garvämne verkar skadegörande på det färdiga lädret i motsats till våra
naturliga garvämnen. I allmänhet äro de syntetiska garvextrakterna synnerligen
känsliga för järn och järnsalter, som missfärga lädret. Vidare bör fettning av dylikt läder
ske i sur eller neutral emulsion, ty i alkalisk lösning uttvättas garvämnet. Läder
framställt med enbart syntetiska garvämnen är vitt eller svagt brunfärgat och av sämre
kvalitet än vanligt garvat läder. I kombination med vegetabiliska garvextrakter hava
de syntetiska garvämnena visat sig vara synnerligen lämpliga, enär de påskynda
garvningen och giva ett ljusare läder.
Kombinationsgarvning. Det ligger nära till hands att tänka sig att genom
kombination av två skilda garvningsmetoder erhålla ett läder, som har bådas egenskaper.
Ett vitgarvat läder är mjukt, smidigt och tänjbart men mindre motståndskraftigt
gentemot vatten, under det att vegetabiliskt läder motstår väta bra och är fast och fylligt.
Redan under medeltiden förstod man här i Skandinavien att framställa ett kombinerat
alun- och vegetabiliskt garvat läder, som var både mjukt och tänjbart samt
motståndskraftigt gentemot vatten och användes huvudsakligen till handskar men även till
ovanläder i skodon, västar m. m. I den internationella handeln gick det under benämningen
svenskt eller danskt läder. Framställningsmetoden var länge en hemlighet, och man
förmodade, att lädret var garvat med videbark, och för att få den eftertraktade
mjukheten utsattes detsamma för frost. Den viktigaste kombinationsgarvningen har
hittills varit alun- och vegetabilisk garvning. Vid framställning av dylikt läder kan man
förfara på tre olika sätt:
1) först alungarvning, därpå vegetabilisk garvning,
2) vegetabilisk garvning—alungarvning,
3) garvning med en lösning av kalialun, koksalt och vegetabiliska extrakter.
Resultatet av de tre olika metoderna blir i stort sett detsamma, dock är den
garv-ningsmetodens egenskaper mest framträdande, varmed man först behandlar
hudmaterialet. Det vegetabiliska garvningsextrakt, som bäst lämpar sig för kombination,
är gambier, sumak, granextrakt m. fl. Innan kromgarvningen uppfanns, var nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
