- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
663

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Sockerfabrikationen. Av Oskar Magnusson - Råvaror för sockerfabrikationen - Sockerbetan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÅVAROR FÖR SOCKERFABRIKATIONEN.

663

slutande de egentliga, ytterst små betfröna. Betorna skördas alltid på hösten
samma år de sås, ty Under andra året förbrukas upplagsnäringen av växten
själv. De fortplantas genom frön. Utsädesmängden uppgår till 22—24 kg pr har.
Betfröna utsås i april med radsåningsmaskin i rader med 40—45 cm avstånd. Så snart
plantorna efter 10—14 dagar börja skjuta upp, vidtager en omsorgsfull skötsel av jorden,
som fortsättes ända tills de yviga bladen lägga hinder i vägen. Med fjorton dagars
mellanrum företages s. k. hästhackning, d. v. s. skyffling mellan betraderna med hästdragen
maskin, handhackning och åter hästhackning. Därefter gallras betorna genom
borthack-ning av flertalet plantor i raderna, så att endast en planta på var 20:e—25:e cm
kvarstår. Efter gallringen företagas ytterligare två hästhackningar och två handhackningar
(dessa senare mellan plantorna i raden).

Skörden bör ske, då betorna mognat, d. v. s. i de flesta länder i början av oktober.
I varmare länder börjar skörden tidigare, stundom redan i augusti, såsom i Kalifornien
och Italien. Betorna uppgrävas för hand. De lösgöras eventuellt med maskin, men
någon allmänt använd betupptagningsmaskin har man ej lyckats nöjaktigt konstruera.
Detta är också ett synnerligen svårt problem, ty betorna skola ej endast upptagas
ur marken, utan de skola även rensas från vidhäftande jord samt befrias från bladen och
den översta gröna delen av betan. Vid lättare jord och torr väderlek under skördetiden,
t. ex. Kalifornien, har man likväl haft en viss framgång med betupptagningsmaskiner.’
De avhuggna bladen, »blasten», användas som kreatursfoder.

Sockerbetan är synnerligen krävande beträffande jordmån, markens dikning,
bearbetning och gödsling. Den måste odlas i växelbruk med övriga inom jordbruket
förekommande kulturväxter och får ej förekomma för ofta i växtföljden. Detta har
medfört större omväxling i växtföljden och mindre utsugning av jorden än vid mera
enahanda odling. Vanligen odlas betan efter höstsäd, varvid jorden tillföres
kreatursgöd-sel efter sädesskörden och på våren chilesalpeter samt vanligen något superfosfat och
kali. De båda senare kunna i en del fall inbesparas, i synnerhet på lerjord, som
länge legat under kultur och därigenom fått tillräcklig halt av fosforsyra och kali.
Kvävegödslingen däremot ökar alltid skörden avsevärt. Genom den bättre
gödslingen och skötseln av åkerjorden, som betodlingen medfört, har dennas bördighet och
avkastning för övriga växtslag även höjts. En annan faktor av större betydelse för
en givande sockerbetsodling är den s. k. jordreaktionen, vilken man först på de allra
senaste åren tillräckligt beaktat. Liksom en sjukdom (sereh) hos sockerröret på Java
gav upprinnelse till de storslagna experimentalstationerna i rörsockerdistrikten, har
även en sjukdom hos sockerbetan lett till ett större beaktande av de gynnsamma
betingelserna för den mycket slentrianmässigt bedrivna betodlingen. Åren 1918—19
härjades betfälten i Halland av en svårartad sjukdom, kallad betrotbrand. De av
Centralanstalten för jordbruksförsök företagna undersökningarna visade, att orsaken var
sur reaktion hos bet jorden. Att botemedlet mot rotbrand var en riklig kalkning av
jorden visste man förut genom Trollérs försök. Detta ledde tanken på
markreaktionens betydelse som vegetationsfaktor i allmänhet och i synnerhet för sockerbetor.
Genom undersökningar av doktor Olof Arrhenius påvisades, att sockerbetan trives
bäst på svagt alkalisk jord, vete och korn på neutral jord, under det att kålrot, rovor
och potatis samt råg och havre föredraga sur jord. På förslag av doktor Arrhenius har
Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget därför gjort omfattande undersökningar av
jordreaktionen inom samtliga betodlingsdistrikt och kostnadsfritt för varje betodlare
anvisat de delar av hans jord, som böra kalkas, och hür mycket kalk, som bör användas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free