- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
770

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Om sprängämnen och krut. Av Ovar Bergström och Gunnar Bark - Olika slag av sprängämnen. Deras indelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

770

OM SPRÄNGÄMNEN OCH KRUT.

använda dynamiten som drivmedel i gevär. — En blandning av bensin och luft
exploderar däremot med så liten hastighet och så relativt liten energitäthet, att den
utvecklade kraften lätt kan utnyttjas för motordrift. Däremot är den ej tillräcklig för
sönder-sprängning av berg, ej heller är den stor nog för framdrivande av en projektil i ett
gevärs-eller kanonlopp. För detta senare ändamål fordras kraftigare och häftigare verkande
ämnen, som dock ha mindre energikoncentration och äro avsevärt långsammare
verkande än de verkliga sprängämnena.

För att ett sprängämne över huvud taget skall kunna användas för praktiskt bruk,
måste det först och främst vara kemiskt stabilt, så att det ej vid lagring
självsönder-delas. Det måste även vara så okänsligt för fukt, att det ej vid förvaring absorberar
så mycket vatten ur luften, att det blir obrukbart. Vidare måste det vara så pass
okänsligt för mekanisk åverkan, att det utan alltför stor fara kan handhavas.

För civilt bruk avsedda sprängämnen användas ju huvudsakligen vid sådana
arbeten som t. ex. brytning av malmer, byggande av tunnlar, landsvägar och järnvägar,
för tomtröjningar o. a. Vid sådan skjutning gäller det ju i allmänhet att på billigaste
sätt få ut så mycket berg som möjligt, och man använder sig därvid nästan
undantagslöst av de brisanta sprängämnena, varvid i första hand de olika slagen av dynamit
ifrå-gakomma. Av dessa är gummidynamiten den kraftigaste, och den lämpar sig särskilt
väl för sprängning i »hårdskjutet» berg. Som den består av i vatten olösliga ämnen,
användes den med fördel för undervattensskjutningar. Den är emellertid för de flesta
fall onödigt kraftig. För våra hårda svenska bergarter är extradynamiten det
sprängämne, som giver det bästa ekonomiska resultatet. Dess goda sprängämnestekniska
egenskaper, dess formbarhet och därmed sammanhörande möjlighet att effektivt
utnyttja borrhålen, dess relativt stora vattenbeständighet och säkerhet vid handhavandet
äro allt egenskaper, som med rätta gjort den populär. Den har dessutom ringa
rökbildning och giver ofarliga explosionsgaser, vilket gör den lämpad för skjutning under jord.
Ammoniumnitrat-, klorat- och perkloratsprängämnena äro närmast att anse som
ersättningsmedel för dynamiterna. För lösa bergarter, ävensom då man önskar största möjliga
styckefall, använder man med fördel dessa sprängämnen. De lämpa sig även för
skjutning av stubbar, lösa jordstenar o. d. och i allmänhet då man kan begagna sig av
sprängämnen mindre kraftiga än dynamiterna. Gäller det att endast spräcka berg eller sten,
vilket t. ex. är fallet vid uttagande av byggnadssten, då man önskar få så stora, släta
ytor som möjligt, lämpar sig svartkrutet bäst.

För militärt bruk användas sprängämnen av allra kraftigaste, brisantaste slag. De
i den moderna krigföringen använda projektilerna bestå vanligen av en stålmantel,
som är fylld med sprängämne. Detta skall vara så brisant, att största möjliga
demolerande verkan ernås, då det vid projektilens nedslag eller på annat sätt bringas till
explosion. Det måste dessutom vara så okänsligt för mekanisk åverkan, att det ej bringas
till explosion av den stöt, som projektilen får, då den drives fram genom loppet. För
detta ändamål lämpar sig trotyl och tetryl bäst. På de sprängämnen, som användas som
fyllnadsmedel för minor o. d., har man ej så stora fordringar på okänsligheten, varför
härtill också andra än de ovan nämnda äro i bruk.

Ett drivmedel skall utslunga projektilen ur ett gevärs- eller kanonlopp. Ett för
häftigt sprängämne kan härvid ej användas, emedan det då blir för stort tryck i
krutkammaren, och verkan blir så häftig, att loppet skadas och blir obrukbart efter några få,
ja ett enda skott. Drivmedlet får därför ej detonera utan endast hastigt förbrinna.
Mängden av drivmedel och hastigheten av denna förbränning måste modereras så, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free