Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tändsticksindustrien. Av Einar von Feilitzen - Historisk utveckling av elddonen - Kemiska, elektriska och pneumatiska elddon - Olika slags tändstickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SLAGS TÄNDSTICKOR.
819
I Förenta staterna uppfanns 1911 av Mr. W. A. Fairburn vid Diamond Match
Co. en sesquisticka med dubbel satsknopp, en s. k. double-dip-sticka. Denna sticka
har en större bottenknopp av svag brännsats och på dennas spets en mindre
knopp av sesquisats. Double-dip-stickorna hava fått stor spridning i Förenta
staterna.
Förutom de mera vanliga tändstickorna må här erinras om de försök, som
på 1830-talet gjordes att utexperimentera ett slags tändstickor för upprepad
tändning och släckning, bestående av nitrocellulosa, guttaperka, kautschuk eller dyl.
med däri inblandad tändsats. Dessa försök ha på senaste tiden återupptagits av
Dr. Ringer i Wien, som den 5 maj 1928 sökte patent på en tändstav av
nitrocellulosa med en däri jämnt fördelad tändsats, bestående av kaliumklorat och
svavel. På grund av bl. a. svårigheten vid tändning och släckning ha dessa
stavar emellertid aldrig kommit till någon praktisk användning. I pressen ha dessa
tändstavar gått under benämningen »evighetständstickon.
En annan tändstickstyp, som flerfaldiga gånger försökts, men som aldrig
blivit utarbetad till praktisk användbarhet, är den huvudlösa tändstickan. Den
saknar varje slags satsknopp men har i dess ställe ena ändan av stickan
impregnerad med någon speciell saltblandning, som gör, att den kan tändas mot ett
lämpligt preparerat plån. Tändningen har emellertid blivit alltför osäker, för att
denna tändstickstyp skulle vinna marknad. Fördelen med stickor utan satskopp
skulle ju vara billigare råmaterial och tillverkning samt mindre platsbehov i
askarna för samma antal stickor.
OLIKA SLAGS TÄNDSTICKOR.
I våra dagar förekomma flera slags tändstickor i handeln, även om fabrikatet i
stor utsträckning standardiserats inom denna industri liksom inom många andra.
Man kan lämpligen uppdela nutidens tändstickor efter gängse benämningar i
följande huvudgrupper: säkerhetständstickor, sesquisulfidstickor, svavelstickor,
vaxtänd-stickor och dubbelsatsade tändstickor. De gamla farliga fosfortändstickorna hava numera
praktiskt taget försvunnit från världsmarknaden.
Säkerhetständstickor. Det utmärkande för säkerhetsstickorna är som bekant,
att tändsatsen ej innehåller fosfor i någon form och att de endast kunna tändas mot
ett med röd fosfor preparerat plån. Säkerhetsstickorna äro vanligen impregnerade,
d. v. s. indränkta med något preparat, som hindrar, att askan glöder efter slocknandet,
samt hindrar den utbrända knoppens avfallande. Härigenom förebygges antändning
genom en slocknad stickas bortkastande. Träet i stickan närmast knoppen är indränkt
med paraffin, för att lågan skall bliva större och bättre överföras från den brinnande
satsen till träet.
Tändsatsen innehåller utom bindemedel, såsom gummi och lim, det starkt
syre-avgivande saltet klorsyrat kali, ett färgämne, beroende på den önskade knoppfärgen,
och diverse fyllnadsämnen. Dessa utgöras ofta av brunsten, asbest, glaspulver och mönja,
men även många andra ämnen få göra tjänst, allt beroende på det satsrecept,
respektive tändstickstillverkare utarbetat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
