Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tändsticksindustrien. Av Einar von Feilitzen - Maskiner och tillverkningsmetoder - Sticktillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
TÄNDSTICKSINDÜSTRIEN.
Fig. 545. Äldre splintram.
det andra. En torka av denna typ är den s. k. Haastorkan, som användes på sina håll
utomlands.
3) Torkskåp med ändlösa, vandrande dukar. Den våta splinten införes upptill på
översta dukens ena ända och vandrar över till den andra ändan, där den nedfaller på
den underliggande duken och föres i motsatt riktning. Från den understa duken faller
den torra splinten genom en tratt ned på ett transportband eller i en samlingslåda för
lufttransport. Torkningen i detta skåp sker även medelst varmluft, som av fläktar
pressas genom sticklagren.
4) Torktrummor (fig. 541). I dessa apparater, som uppställas med svag lutning, vältes
splinten under dess transport från ena ändan av trumman till den andra, medan
trumman långsamt kringvrides. Genom splintens gnidning sinsemellan under omkastningen
i trumman kommer splinten att avputsas (poleras) på ytan. Den behöver då icke,
såsom vid andra torkningsmetoder, passera
genom särskild polertrumma. Uppvärmningen
i torktrumman sker medelst varma rökgaser
eller medelst ångspiraler.
För att splinten skall få ett jämnt och
tilltalande utseende brukar man nu för tiden
vanligen låta den torra splinten avslipas i en
separat polertrumma (fig. 542). Denna maskin
består av en långsamt roterande, 6- eller
8-kan-tig trumma med omhölje av trådduk eller
perforerad plåt. Från polertrumman matas
splinten ned på en sorterings- eller risslingsmaskin,
för att odugliga stickor skola avlägsnas. Denna
procedur skedde i äldre tider för hand genom
utplockning av de odugliga stickorna. Ett sådant arbete var synnerligen tidsödande,
varför sorteringsmaskiner anskaffades. En sorteringsmaskin består av ett lutande bord,
som hålles i ständig skakning. Bordet är försett med räfflor och hål, genom vilka
splintstumpar och oduglig splint nedfalla i en under maskinen stående låda för avfall.
De hela stickorna matas på grund av skakningen och lutningen fram till bordets
framkant, från vilken de få nedfalla i en uppsamlingslå da för felfria stickor.
I denna låda ligga nu stickorna huller om buller och kunna icke i detta skick förses
med paraffin och sats. Nästa operation består därför i att ordna stickorna, den s. k.
redningen. I gamla tider kunde man ordna stickorna för hand samtidigt med
sorteringen, men långsamt gick det, trots den skicklighet arbetarna genom vanan kunde
uppnå.
Den moderna redningsmaskinen (fig. 543) utgöres av en låda, som hålles i oscillerande
rörelse. I lådans botten finnes en mängd fack, i vilka stickorna på grund av rörelsen
så småningom ordna sig, så att de i varje fack komma att ligga parallellt bredvid
varandra. Ur dessa fack uttagas de ordnade stickorna och läggas i trälådor, s. k.
travar, parallellt invid varandra. Stickorna stå då i traven med ena stickändan mot
trälådans botten. En väsentligt olika konstruerad redningsmaskin har uppfunnits
av ingenjör J. G. Sjöström. Även andra mer eller mindre komplicerade anordningar
hava konstruerats och införts i fabrikationen.
När man i forna dagar hade redat stickorna för hand och skulle svavla eller
paraf-finera och sedan satsa dem, måste man för hand isolera de stickändar, som skulle
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
