Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tändsticksindustrien. Av Einar von Feilitzen - Tändsticksindustrien i Sverige - Uppfinningar och arbeten på det tekniska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄNDSTICKSINDUSTRIEN I SVERIGE.
849
TÄNDSTICKSINDUSTRIEN I SVERIGE.
Uppfinningar och arbeten på det tekniska området.
Tillverkning av tändstickor i liten skala synes hava påbörjats år 1836 i J. S.
Bagge & Co:s fabrik för Kemiska Elddon i Stockholm. Denna fabrik tillkom på initiativ
av dåvarande adjunkten, sedermera professorn vid Teknologiska Institutet J. S. Bagge
(född 1803). De övriga delägarna voro professorn vid Tekn. Institutet J. Åkerman
och kaptenen S. A. Callerström. Fabriken hade sin försäljningslokal i huset
Drottninggatan 52.
Bagge inlade stora förtjänster om startandet av en svensk tändsticksindustri och dess
första utveckling. Redan tidigt var han livligt intresserad av tändstickstillverkningens
spörsmål, såsom bland annat framgår av en P. M. om Chancels doppstickor, som han
efterlämnat. Den är daterad år 1828 och innehåller en noggrann redogörelse för dessa
doppstickors framställning. I mars 1835 skaffade sig Bagge ett patent »på en i Wien
gjord uppfinning att tillverka svavel- och andra antändningsstickor». Han torde därför
redan då hyst planer på att taga upp fabrikation av elddon. När så fabriken kom i gång,
tillverkades där doppstickor, benämnda patentstickor (se fig. 529), samt från 1836 och
några år framåt stryk- eller friktionsstickor utan fosfor av Walkers typ. Dessa senare
lär hava kallats »Congrever», fastän detta namn i England avsåg stickor med vit fosfor
i tändsatsen.
I maj 1835 erhöll J. S. Bagge & C:o patent på ett vid fabriken uppfunnet elddon
för kemiska tändstickor. Dessa stickor voro så beskaffade, att de vid utdragning ur ett
fodral antändes. I detta funnos flera rum, och stickorna sutto där »så trångt, att de vid
utdragningen kommo att tillräckligt hårt gnida mot rummens insidor», vilka voro
försedda med ett plån, innehållande kvarts, glas e. d. Dessa plån kunde »i vissa fall, såsom
då satsen innehåller fosfor, alldeles umbäras». För att hindra elden att sprida sig till
andra stickor än den, som skulle tändas, voro de omgivna av torr sågspån eller annat
lämpligt ämne. Varken dessa stickor eller de normala repstickorna av Walkers typ fingo
någon större användning i Sverige, emedan de voro både otillförlitliga och riskabla.
I Kommerskollegii handlingar för 1843 omnämnes för första gången tillverkning
av fosforstickor i Sverige, som då ägde rum i mycket liten skala. Utom Bagge & Co:s
fabrik funnos då 4 små fabriker, alla belägna i Stockholm. Två av dem befunno sig
ännu på försöksstadiet.
Antalet tändsticksfabriker växte hastigt, så att redan år 1844 tio sådana funnos.
Av dessa voro S. Renbergs och L. E. Nordenmalms i Stockholm samt J. Malmros
och P. F. Rohmells i Malmö de största. Vid Malmros fabrik hyvlade man splint av
furu för hand och uppsatte dem i ramar enligt en metod, som man lärt sig från en
fabrik i Köpenhamn. Stickorna förpackades i pappaskar. I Stockholm använde man
däremot vanligen asp till splinten, åtminstone i Bagges och Nordenmalms fabriker.
Såsom tidigare omtalats provade Pasch sin uppfinning av säkerhetständstickor
vid Bagges fabrik. I fig. 534 återgives en originalask med Paschs säkerhetsstickor,
tillverkade vid Baggeska fabriken. Asken, som tillhör Svenska Tändsticks Aktiebolagets
museum, innehåller nu endast 7 st. flata stickor med säkerhetssats. På askens ena sida
återfinnes firmanamnet och på den andra anvisning för användningen. Plånet, som är
brungrått och utslitet, sitter på den i övrigt ljusgröna pappaskens ovansida.
54—281013. Uppfinningarnas bok. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
