Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tändsticksindustrien. Av Einar von Feilitzen - Tändsticksindustrien i Sverige - Uppfinningar och arbeten på det tekniska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄNDSTICKSINDUSTRIEN I SVERIGE.
851
delsförbindelser med utlandet, 1850 med England och 1867 med Tyskland, samt
började tillverka för export.
Tillverkningen av fosfortändstickor hade emellertid sina stora olägenheter och
faror, som man trots alla försiktighetsmått icke helt och hållet kunde avlägsna. Ganska
tidigt inriktades därför fabrikanternas laboratoriearbete på att utexperimentera en
tändsats, i vilken gul fosfor ej behövde användas. Lösningen av detta svåra problem
befanns ligga i Paschs geniala idé att ur tändsatsen utesluta fosforn och till ett särskilt
tändplån förlägga det icke giftiga ämne, som han kallade fosforoxid (d. v. s. röd fosfor).
I Jönköping fick man tidigt nog kännedom om professor Schrötters upptäckt,
att detta ämne var s. k. amorf (röd) fosfor, men denna var då svår att framställa i ren
Fig. 572. Jönköpings fosforstickor med speciell etikett.
form och dessutom för dyr för tändsticksfabrikationen. Någon fabriksmässig
framställning av säkerhetselddon före 1852 uppstod därför icke vare sig i Sverige eller
annorstädes.
Så blev Albrights uppseendeväckande uppfinning att på billigt sätt framställa
relativt ren röd fosfor bekant i Jönköping. Prov på sådan införskaffades redan 1852 från
England, där man tydligen ämnade använda den röda fosforn till tändsatsen för elddon.
J. E. Lundström lyckades nu med Paschs förslag som utgångspunkt utexperimentera
en lämplig sammansättning av tändsats och plånsats. Som han ändock betvivlade
plånets hållbarhet och därför ej genast ville patentera sin metod, vidtog han följande
åtgärder: i två oj äviga mäns närvaro förseglades två paket säkerhetselddon med
datumpåskrift och deponerades hos den ene av dem. Tiden gick, och då världsutställningen
i Paris 1855 stod för dörren, kom man att tänka på, att de nya elddonen kunde lämpa
sig såsom utställningsföremål. Paketen öppnades, och stickorna tände lika bra, som
när de voro nya. Då var saken klar, och tillverkningen av säkerhetsstickor kunde
fortsättas utan oro för plånets bestånd. De utställdes i Paris 1855 och belönades där med
silvermedalj inom den hygieniska avdelningen med anledning av deras överlägsenhet
över fosforstickorna i hygieniskt hänseende. Säkerhetsstickorna innehöllo ju inga
giftiga ämnen, voro ej farliga för arbetarna under fabrikationen samt ej heller eldfarliga.
De voro dessutom bekväma att handskas med samt tände säkert och lätt mot plånet.
J. E. Lundström uttog patent på säkerhetsstickorna i Sverige (10/91855) samt i
England, Frankrike, Belgien m. fl. länder. Lundströms patent innehöll bland annat, att
stickorna doppades i svavel, stearin eller vax, att tändsatsen bestod av en blandning
av kaliumklorat, svavelantimon och lim samt att plånsatsen innehöll amorf fosfor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
