Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Sulfatcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Alkaliåtervinningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALKALIÅTERVINNINGEN. 899
sådana roterande plåtar får man en stor yta samt därigenom en stor
avdunstningskapaci-tet. Varporna placeras strax före roteraren, så att svartluten tillföres varpsystemets
längst bort belägna del, och från detta systems motsatta ände får den förtjockade
svartluten rinna in i roteraren, där den skall indunstas till torrhet. Detta indunstningssystem
med varpor var lång tid det enda, man använde i Sverige, och resultatet var då nog ej så
särdeles lysande, vad beträffar regenerationen. Den yta, man kan uppnå med varpplåtar,
blir inte så stor — därtill skulle i så fall fordras en lång kanal med ett flertal varptrummor,
ty först då gaserna ha lång väg att gå mellan varpplåtar, kunna de hinna att avgiva sitt
värme till svartluten. I en del system äro varporna helt borttagna samt ersatta med
indunstningsapparater, men i andra har man varporna kombinerade med
indunstnings-apparater. Så är t. ex. fallet vid den s. k. inkaindunstaren, varest gaserna från
varpsystemet först mättas och sedan få tjänstgöra som indirekt värmeavgivare till tunn
svartlut i ett särskilt värmebatteri. Denna värmda svartlut utsättes sedan för luft, så att
vatten avdunstar från densamma. På så sätt utnyttjar man vattenångans värmeinnehåll
i gaserna från varporna, genom att vattenångan kommer att till stor del kondensera.
Roterare. Vilket indunstningssystem som man än använder sig av, så kan man
med dem ej driva koncentreringen längre, än att man har luten flytande. Man kan
visserligen använda sådan tjock lut direkt i förbränningsugn, men de flesta konstruktioner
i den riktningen ha misslyckats. I Amerika har dock Tomlinson gjort en sådan ugn,
som går bra. Det vanliga utförandet är emellertid, att den tjocka, koncentrerade
svartluten bringas till torrhet genom intorkning i s. k. roterare. En sådan består av en stor,
liggande cylinder, som roterar med hjälp av trissor eller hjul, varpå den är upplagd.
I ena änden mottager den de varma gaserna från ugnarna, och i den andra änden är den
förbunden med varpsystemet. I roterarens bakre ände insläppes den koncentrerade
svartluten, som vid roterarens rotation lägger sig runt hela cylinderytan. Svartluten inmatas
i roteraren antingen kontinuerligt eller intermittent. Då luten i roteraren genom
bränslegaserna från ugnarna intorkas, så fastnar den som ett skikt på roterarens inre
mantelyta. Vid fortsatt inmatning och torkning av svartlut kommer den torkade luten att
lossna från cylinder väggen, och torrsubstansen rullar i roteraren samt föres så
småningom fram till dennas främre del, där denna torrsubstans antingen får fritt ramla ut ur
roteraren eller ock matas ut med härför lämpliga anordningar. Den produkt, som man
här får, är alltså svartlutens torrsubstans, såväl de organiska som de oorganiska ämnena.
Denna produkt har blivit något bränd av de heta gaserna, som stryka genom roteraren,
samt är något porös efter vattnets hastiga avdunstning. Fuktigheten varierar högst
betydligt allt efter mängden svartlut, som inmatas i roteraren. Produkten kallas i
Sverige allmänt för bränder. Denna substans består till 72 å 73 % av organisk substans,
c:a 10 % Na2CO3 samt mindre mängder av NaOH, Na2S och Na2SO4 och vidare av 12
% Na bundet vid den organiska substansen. Dessa bränder skola nu brännas i
smältugnen, och förbränningsgaserna därifrån inledas i roteraren samt vidare därifrån till
varpor och skorsten.
Smältugnar. De bränder, som erhållas från roteraren, skola nu förbrännas i
smältugnarna, så att den organiska substansen blir förbränd och de oorganiska ämnena erhållas
som smälta. När bränderna införas i smältugnen, blandar man dessa med den mängd
natriumsulfat, som skall tillsättas för att täcka alkaliförlusterna. I smältugnen kommer
då sulfatet att reduceras av kolet från den organiska substansen, så att man får Na2S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
