Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Papperstillverkningen. Av Erik Öman - Historik - De stora uppfinningarnas tid - Pergament - Pergament och pergamentpapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPFINNINGARNAS TID. PERGAMENT.
931
De STORA UPPFINNINGARNAS TID.
Från de kinesiska uppfinningarnas tid och till slutet av 1700-talet, d. v. s. en
tidrymd av 1800 år, ha vi ytterst få förbättringar inom pappersfabrikationen. Det är
endast uppfinning av animalisk limning, vattenmärket samt holländaren, uppfunnen i
Holland år 1670, som vi under denna långa tidrymd hava att notera. Men om denna
tid yar fattig på uppfinningar, så har till gengäld häremot tiden från 1800-talets början
varit så mycket rikare därpå. Denna period av ett och ett tredjedels sekel är
karakteriserad av en mångfald stora uppfinningar på papperstillverkningens område, vilka
möjliggjort denna industris utveckling till en verklig storindustri och gjort den till en av
vår västerländska kulturs viktigaste hävstänger.
De viktigaste uppfinningarna under denna tid äro uppfinningen av pappersmaskinen
(1799—1804), hartslimningen (1807), slipmassan (1846), natronmassan (1850-talet),
sulfitmassan (1873), sulfatmassan (1884) samt alla uppfinningar på det maskinella
området, vilka möjliggjort byggande av pappersmaskiner med allt större bredd och högre
hastighet.
PERGAMENT.
Pergament och pergamentpapper.
I forntiden hade otvivelaktigt hudar kommit till användning som material för
uppteckning och voro på grund av sin beständighet ett material av stort värde.
I staden Pergamum i Mindre Asien tillverkades sådant pergament, och härvid användes
företrädesvis skinn av get och får. Dessa skinn läggas i kalkmjölk för att få bort hår
och köttrester. Efter några dagar upptagas skinnen, rengöras, spännas i ramar och skavas,
och därefter ingnides skinnet med finmalen krita samt glattslipas med pimpsten.
Skinnet får därefter torka, medan det sitter uppspänt i ramen. Vår äldsta
pergamentskrift är »silverbibeln» i Uppsala, som är skriven omkring år 385 e. Kr.
Skinn bearbetat på ovan beskrivet sätt är pergament eller äkta pergament, som det
även kallas. Men det, som i våra dagar säljes som pergament och som användes till
textade adresser o. d., är ingalunda äkta pergament utan s. k. pergamentpapper. Detta
framställes genom att vanligt papper doppas i stark svavelsyra, varefter syran hastigt
borttvättas och papperet torkas. Sådant pergamentpapper framställdes först 1850,
och den första industriella tillverkningen började 1861. Vid denna tillverkning använder
man helst olimmat papper samt svavelsyra av 75 å 85 % monohydrat (58° Bé), och
ned-doppningstiden är 5 å 20 sek. vid vanlig temperatur. Därpå sker hastig uttvättning med
vatten. Vid denna behandling komma papperets båda ytskikt att kemiskt omvandlas
av syran samt bliva pergamentiserade. Papperets inre skikt, dit svavelsyran ej hinner
att intränga, blir oberört. Efter tvättningen torkas papperet på vanligt sätt. Härvid
har det ganska stor benägenhet att bliva sprött, och för att förhindra detta tillsätter
man glycerin eller liknande ämne, som ger det smidighet. Pergamentpapper, som
tillverkats på detta sätt, innehåller alltid en ringa mängd svavelsyra, som ej blivit
borttvättad. Det är lätt att påvisa detta genom att ett prov kokas med vatten, varpå detta
prövas på sulfat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
