Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Papperstillverkningen. Av Erik Öman - Maskingjort papper - Pappersmaskinen - Tillsatsämnen vid papperstillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASKINGJORT PAPPER. TILLSATSÄMNEN VID PAPPERSTILLVERKNING. 1013
År 1905 åtgick 6 ä 7 arbetare i 24 tim. för 1 ton (907) kg = 5 7a kg papper pr arbetstim.
> 1910 > 5 ä 6 > > > = 7 > > » >
> 1915 > 4 ä 5 » > » = 8 V» » > > >
> 1920 > 3 ä 4 > > » = 11 > > > >
> 1925 > 1 Va > » > = 25 > > >
Sedan dess har emellertid produktionskapaciteten ökats, så att produktionen nu
väl är omkring 40 kg pr arbetstimme.
Jämföra vi nu dessa siffror med handtillverkningens produktionskapacitet av %
kg pr arbetstimme, blir resultatet påtagligt — produktionskapaciteten har mer än
100-faldigats, räknat i kg papper pr arbetstimme, om vi jämföra handpapperstillverkning med
våra dagars tidningspappersmaskiners produktionsförmåga.
Härvid bör dock rättvisligen ihågkommas, att det ej är bara själva pappersmaskinen,
som blivit förbättrad, utan även fiberberedningen samt det färdiga papperets behandling.
Tillsatsämnen vid papperstillverkning.
Papper utgöres, som förut flera gånger framhållits, av fibrer, vilka ur
vattenupp-slamning avsatt sig och därvid bildat ett fiberskikt, vilket därefter först awattnas
genom sugning och pressning och sedan torkas. Men i papper ingå ej endast fibrer utan
även en del andra ämnen, vilka stundom kunna ingå till avsevärd mängd, och dessa
ämnen kan man med gemensamt namn kalla för tillsatsämnen. Dessa tillsatser av andra
ämnen göras ej för att utdryga papperet utan endast för att giva papperet vissa
egenskaper, vilka för den avsedda användningen äro önskvärda eller t. o. m. nödvändiga. Så
t. ex. fordrar man av en del papper, att man kan skriva på detsamma med bläck utan att
detta flyter ut; sådant papper är limmat, och för uppnående härav har det limmats
genom tillsats av olika limmedel. Andra pappersslag skola hava en mycket god och glatt
yta, vilket nås genom tillsats av vissa s. k. fyllnadsämnen, och stimdom vill man hava
någon viss färg på papperet, för vilket ändamål man tillsätter färgämnen.
Papperets limning. Som ovan framhölls måste man limma allt papper, om man
skall kunna skriva på detsamma med bläck — skriver man på olimmat papper, flyter
bläcket ut samt slår igenom papperet, om detta är tunt. Redan det kinesiska papperet
var limmat, och på den tiden användes antagligen stärkelse för detta ändamål, men även
fisklim synes ha kommit till användning. Emellertid förbättrades limningen av araberna,
som använde stärkelse för detta ändamål. Det kan i detta sammanhang vara av intresse
att erinra om att även papyrusbladen voro limmade, och antagligen användes härtill
stärkelseklister. Det är emellertid först med den i Italien på 1270-talet uppfunna
animalis-ka limning smetoden, som vi fingo ett verkligt tillförlitligt förfarande för papperets limning.
Animalisk limning. Råvaran för den animaliska limningen är vanligt
snickar-lim. Detta upplöses i vatten, så att man får en limlösning av lämplig koncentration.
Det vanliga tillvägagångssättet vid denna limningsmetods utförande är, att man limmar
papper i form av ark, och härvid tillgår detta på följande sätt. Det torra papperet tages
i buntar, så tjocka man kan hålla i handen, och dessa buntar nedföras i den varma
limlösningen. Härvid måste limmet få tillfälle att beröra alla blads sidor, och därför får
arbetaren vända på pappersbunten samt föra den fram och tillbaka i limlösningen, så
att detta önskemål uppfylles. Därefter pressas bunten, så att överflödigt lim avpressas,
varefter bladen genast omplockas och hängas på torkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
