- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
1016

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Papperstillverkningen. Av Erik Öman - Maskingjort papper - Tillsatsämnen vid papperstillverkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1016

PAPPERSTILLVERKNINGEN.

Resultatet blir alltså, att man får dels fri harts och dels hartssyrat aluminium, s. k.
bunden harts. Det har i långa tider varit mycket delade meningar om den frågan,
huruvida det är den fria eller den bundna hartsen, som verkar limmande. Det var Wurster,
som var pionjären för den fria hartsen som limmande ämne. Det är nu bevisat, att såväl
fri som bunden harts verkar limmande, fast i olika grad. Det är dock den fria hartsen, som
är det bästa limningsmedlet. Hartssyrat aluminium spaltas för övrigt mycket lätt av
svaga syror till fri harts, varför mängden sådan harts blir ganska ringa vid vanlig
pappers-limning.

Som ovan framhållits tillsättes alun vid limningen, vilket tjänar som betmedél.
Härvid har man vanligt aluminiumsulfat av sammansättningen A12(SO4)3 + 18 H2O.
Detta kallas vid papperslimning för alun, fast det inte är någon alunart utan vanligt sulfat,
men benämningen alun kvarlever från den tiden, då man som betmedel använde
verkligt alun. Den handelsvara, som pappersbruken nu använda sig av, utgöres antingen av
alun i pulver med 16/i? % A12O3 eller av alun i kakor med 14/15 % A12O3. Den förra
produkten tillsättes holländaren i torr form och får lösa sig i vattnet. Den senare
produkten löses i vatten till en ganska koncentrerad lösning och tillföres holländaren i denna form.
Aluminiumsulfatet har den inverkan på fibern, att Al-joner gå in i den fasta fibern och
utbytas mot Ca-, Na- eller H-joner i fibern. Det sker alltså en s. k. jonväxling eller ett
jonutbyte. Detta har till följd, att fibern blir elektriskt omladdad från negativ till
positiv. Sådan fiber (positiv) upptager harts och blir limmad, men fiber, som icke
behandlats med alun, upptager icke den fria hartsen. Denna senare är nämligen negativt
laddad. Man kan åstadkomma limning av fiber, även om aluminiumjoner ej finnas
närvarande i vattnet, då harts tillsättes, nämligen om fibern bara förut blivit behandlad med
alunlösning, vilken sedan borttvättas. Det är denna omladdning av fibern, som är det
väsentliga vid betningen.

Den fria hartsen är negativt laddad och förenar sig med den positivt laddade fibern,
vilken därigenom blir på hela sin yta belagd med hartspartiklar. Dessas storlekar äro
från 1/1 000 mm och nedåt, och i god limmjölk är det t. o. m. ännu finare hartskorn — de
största kornen äro där föga mer än ooo Ju mindre hartskornen äro, desto tätare
komma de att ligga på fiberytan, och desto bättre täckning blir det av ytan med harts,
vilket bör giva en bättre limning. Detta överensstämmer med den praktiska
erfarenheten, ty ju finare hartspartiklar limmjölken har, desto bättre blir limningsresultatet.
Då man efter Wursters arbeten kom till det resultatet, att det var den fria hartsen,
som limmade, sökte man att alltmera öka halten av fri harts i limmjölken för att
därigenom kunna utföra limningen med mindre hartsmängd. Försök gjordes även med att
tillsätta syra till vattnet i holländaren för att därigenom frigöra all harts i limmjölken.
Alla dessa försök ha dock icke lett till något resultat, och orsaken därtill är, att vattnet
redan förut har tillräcklig surhet, ty aluminiumsulfatet hydrolyseras och ger syra samt
innehåller dessutom något fri syra. Man kan t. o. m. nu utgå från harts bunden vid
natrium i ekvivalent mängd (= brunt lim) och få all hartsen utfälld med den syra, som
vattnet har.

Den limningsmetod, som grundar sig härpå, är den s. k. délthirna metoden. Här
upplöses harts i 0.5 %-ig natronlut, så att lösningen blir mättad på harts. Denna kommer
då att bestå av enbart hartssyrat natrium. Denna metods fördel ligger däri, att man
kan göra limlösningen koncentrerad — c:a 40 gr total harts pr liter. En ytterligare fördel
ligger däri, att apparaten arbetar automatiskt — natronluten pumpas fram genom
apparaten, som är beskickad med harts, allteftersom nivån i behållaren för färdig
lös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/1030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free