Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Lantbruket i nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Det andra stora hindret för jordbrukets framsteg, bysamfälligheten med ägosplittring
och tegblandning, undanröjdes tidigast i England, där fordran på ägoskifte och rätt att
inhägna de enskilda ägorna ända från det 13:e århundradet användes av godsägarna för
att driva bönderna från deras jord, i det att dessa hade svårt att bestrida
skifteskostnaderna och att avvara betet på allmänningen. I flertalet övriga länder har ägoskiftet
ägt rum först i samband med bondefrigörelsen.
Den ökade litterära verksamheten och upplysningen visade sig, i vad rör lantbruket,
under den nyare tidens två första århundraden huvudsakligen genom att den gamla
tidens bortglömda lantbruksskrifter utgåvos, översattes och bearbetades till ledning för
praktiken, varvid dock gammalt skrock beaktades minst lika mycket som verklig
erfarenhet. Med ekonomilärans (kameralistikens) och naturvetenskapens uppblomstring under
1700-talet började jordbrukets teori och praktik att allt mer grundas på försök och
samtidens praktiska erfarenhet och de nya lärorna att spridas genom lantbruksläroverk.
Ännu ett hinder för lantbrukets framåtskridande var den ännu under 1700-talet
rådande merkantilistiska uppfattningen, enligt vilken penningar betraktades som den
huvudsakliga rikedomen, varför den därav påverkade politiken satte som mål att draga
in i landet så mycket penningar som möjligt och hindra deras utflöde. Utförsel och
manufakturer, som alstrade värdefulla exportvaror, uppmuntrades därför främst. Handeln
gynnades genom förbud mot landsköp, d. v. s. handel utanför städerna, och industrien
genom införselförbud och tullar. Jordbruket, vars produkter föga voro föremål för
utförsel eller industriell förarbetning, beaktades däremot föga och betungades med
pristaxor och andra inskränkningar i dess fria verksamhet. Under slutet av 1700- och början av
1800-talet trängde emellertid den jysiokratiska läran allt mer igenom, enligt vilken jorden
är den verkliga källan till rikedom och endast jordbruket och andra
råämnesproduce-rande verksamheter i egentlig mening produktiva, varför de i främsta rummet borde
gynnas. Detta skedde enligt de liberalistiska åsikter, som samtidigt blevo härskande,
bäst genom att näringslivet fick utveckla sig fritt från reglementering och förmynderskap.
Alla dessa hämmande band undanröjdes i Frankrike genom den stora revolutionen
och i flertalet övriga europeiska länder i den mån frihetsrörelsen fick vidare spridning.
Befriat från vad i främsta rummet hindrat dess framåtskridande och gynnat av det
fredstillstånd, som följde på den napoleonska krigstiden, började för lantbruket en tid
av stark utveckling, som allt mer övervägande kom att grundas på den från denna tid med
stormsteg framåtgående naturvetenskapliga forskningen. För denna, speciellt tillämpad
på lanthushållningen, inrättades ett växande antal försöksanstalter samt
undervisningsanstalter för spridning av forskningens resultat. Jordbruket och småningom även
hus-djursskötseln gjorde sig allt mer förtjänta av de gängse benämningarna »rationell» och
»tillämpad naturvetenskap».
Tiden kring övergången mellan det 18:e och det 19:e århundradet bildade i detta
avseende ett övergångsskede, som vars främste representant framstår Albrecht Thaer,
det rationella lantbrukets tyske fader. Den teoretiska uppfattningen om växternas näring
präglades av humusteorien eller läran att humus (mullämnen) utgör växternas enda eller
huvudsakliga föda, varför ock man sökte att efter halten av humus uppskatta jordens
alstringskraft, dennas ökning genom gödsling och trädning eller minskning genom
skördarna av »sugande» grödor. Inom läran om husdjurens utfodring infördes
uppskattningen av fodrets värde och djurens näringsförbrukning i hövärdeenheter.
Ett andra skede i utvecklingen av den på lantbruket tillämpade naturvetenskapen
inleddes genom Justus von Liebigs förkunnande (under förra hälften av 1840-talet) av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
