Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Åkerjordens uppodling och grundförbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
skick, fordras vanligen ytterligare åtgärder, för att de odlade växterna och särskilt de
mer fordrande skola lämna ekonomiskt tillfredsställande skörd. Dylika åtgärder, som
avse att förbättra jordens fysikaliska egenskaper, pläga betecknas som grund- eller
jordförbättring (melioration), under det att tillförsel av växtnäring kallas gödsling.
Tillvägagångssättet vid nyodling och grundförbättring växlar mycket efter olika
förhållanden, och särskilt gäller detta fast (mineralisk) jord å ena samt kärr- och
mossjord å den andra sidan.
Nyodling av fast jord inledes, där så behöves, med avledning av för högt stående
eller rinnande vatten samt bortskaffande av skog och stenar, som hindra jordens
brukning. Härvid togs bränning förr vanligen till
hjälp för att undanröja träd, buskar och
torv, varvid samtidigt jorden fick en gödsling
genom den bildade askan.
I äldre tid har vid odlingen av
skog-bevuxen mark varit vanligt att endast fälla
träden och uppbränna dessa jämte buskar
och ris samt giva marken en ytlig luckring
mellan de kvarlämnade stubbarna. I så gott
som alla delar av Europa har brukats att
efter en sådan röjning taga blott en eller ett
par skördar samt sedan lämna marken att
gräsgå till bete och småningom åter
skogväxa för att efter något tiotal år åter under-
kastas bränning och tillfällig odling. Dylikt periodiskt svedjebruk har intill nutiden haft
stor användning i Rysslands och Finlands skogstrakter, där man för ytjordens luckring
använde den i Ryssland och Finland urgamla gaffelplogen samt för utsädets nedmyllning i
den askblandade jorden en av sammanflätade grenar bestående risharv och enkla
krattor. I Sverige användes svedjebruk förr i stor omfattning, men detta skogsödande
brukningssätt övergavs här under förra delen av 1800-talet.
Fig. 6. Gaffelplog.
Fig. 7. Odlingsplog.
Under det att svedjebruk användes huvudsakligen på högt liggande mark, brukades
tidigare periodiskt återkommande bränning av ängsjord på lågt liggande mark. Dylikt
s. k. kyttande var tidigare vanligt i Finlands kusttrakter och utfördes så, att ängstorven
bröts med hacka eller årder (krok) och brändes, varefter havre odlades år efter år, tills
jorden blivit utsugen. Den fick sedan ligga och gräsgå för att, sedan ny grästorv bildats,
åter kyttas öch användas till havreodling. Detta brukningssätt, som kunde för lång
tid framåt göra jorden ofruktbar, har föga förekommit i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
