Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Åkerjordens uppodling och grundförbättring - Gödsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKER OCH ÄNG. GÖDSLING. 23
marken omlagts till ett regelbundet lutande plan. Ryggbyggnad utföres däremot i regel
genom markens omformning till tegar med lutning åt båda sidor, men dylika
konstbyggnader kräva betydliga anläggningskostnader och äro därför jämförelsevis sällsynta.
Vid bevattning av åker såsom vid de amerikanska bevattningsfälten och den nämnda
kloakvattningen lédes vanligen vattnet i fåror mellan tegar i vilka vattnet intränger.
Ventilvattning kallas en av slesvigaren Asmus Petersen i Wittekiel uppfunnen
vattningsmetod, vid vilken vattnet inledes i dräneringsledningen och stiger upp i
jorden då i denna befintliga ventiler slutas. Metoden har icke fått någon allmännare
användning.
På senaste tid har regnvattning anordnats huvudsakligen vid större gods i nordöstra
Tyskland. Vattnet föres under tryck ut på fälten i utlagda rörledningar, ur vilka det får
strila ut och falla som regn över de växande grödorna. Tack vare denna bevattnings
avpassning till tid och mängd efter grödans behov hava dylika anläggningar trots höga
kostnader visat sig ekonomiskt lönande.
Jordblandning. De blandningsdelar, som ingå i de naturliga jordarterna, ha var
för sig för växtligheten mindre gynnsam fysikalisk beskaffenhet. Sand är alltför
genom-släpplig och lätt uttorkande, lera däremot för sammanhängande och ogenomsläpplig,
varför den lätt blir uppblött och smetig, men i torka uttorkar lera*och hårdnar, till följd
av att fuktigheten alltför långsamt stiger upp till ytan för att kunna ersätta den där
skeende avdunstningen. Mull och torv äro alltför luckra och ha för liten ledningsförmåga
för vatten och värme, varför de lätt uttorka i ytan och äro utsatta för nattfroster.
Då sålunda olika jordblandningsdelar ha delvis motsatta fysikaliska egenskaper, kan
en jord, som i visst avseende har ogynnsam fysikalisk beskaffenhet, förbättras genom
blandning med jord av motsatta egenskaper. Jordblandning är också ett ofta använt
medel att förbättra jord. Sålunda brukas, som redan (sid. 16) nämnts, inblandning av
sand och lera i torvjord vid dennas odling. Framför allt har dock kalkrik jord eller märgel
använts som jordförbättringsmedel, i det att dess kalk gör lera luckrare och befordrar
lösliggörandet av jordens innehåll av växtnäring samt gynnar det för jordens fruktbarhet
viktiga bakterielivet i jorden.
Märgel användes också sedan uråldrig tid som jordförbättringsmedel av romare,
germaner, britter m. fl. folk. På 1700-talet började märgling att förordas i samband med
de då kraftigt framträdande strävandena att höja jordbruket, och i södra Sverige användes
den under förra århundradet i stor omfattning för att öka jordens bördighet. Redan i
äldsta tid ersattes märglingen ofta av kalkning, och på grund av arbetskostnadernas
starka stegring har den förra numera så gott som fullständigt undanträngt den långt
arbetsdrygare märglingen. (Se sid. 30.)
Gödsling.
Aven utan kännedom om arten av växternas näringsförhållanden lär sig odlaren
snart av erfarenheten, att jordens bördighet småningom avtager, om skördar tagas, utan
att ersättning lämnas för de ämnen de bortfört. Vid lågt stående jordbruk har man väl
mångenstädes nöjt sig med den avkastning jorden lämnar utan dylik ersättning genom
gödsling, särdeles där hennes naturliga fruktbarhet är stor eller den underhålles genom
årlig översvämning av slamförande floders vatten. Sålunda förekom gödsling föga hos
de gamla kulturfolken ej blott i Egypten, Mesopotamien och andra trakter, som
befruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
