- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
26

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Gödsling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.

föres bakåt genom en medels utväxling från körhjulaxeln driven spjälbotten och utkastas
fint fördelad av en med järnstift besatt roterande vals.

Mäuniskogödsel är visserligen till följd av människofödans mer koncentrerade och
lättsmälta beskaffenhet rikare på växtnäring än kreatursgödseln, men på grund av sin
ringa mängd och obehagliga beskaffenhet har den jämförelsevis mindre kommit till
an-användning för jordens gödsling. I Kinas och Japans tätt befolkade trakter, där
antalet husdjur är litet, har den dock sedan gammalt noga tillvaratagits och utgjort det
viktigaste gödselmedlet, dels utrörd i vatten, dels i form av pulver, berett av en torkad
blandning av träck och lera. I nyare tid voro Flandern och Nederländerna länge de enda
länder i Europa, där människospillning mer allmänt användes som gödsel, även där dels
i form av pulver (pudrett) dels utrörd i vatten (engrais jlamand). Under senare delen av
förra århundradet har dock människospillningen, vanligen kallad latrin, börjat att mer
allmänt beaktas som gödsel. I större städer, där den hopas i större mängd, beredes den
mångenstädes till pudrett genom blandning med osläckt kalk eller torvmull (den
mull-artade frånsiktningen vid torvströberedning). Vid jordbruket används också, om än
mindre allmänt, latrinens blandning med torv. För att på det bekvämaste och snyggaste
sätt bliva av med detta obehagliga och sundhetsfarliga avfall ha dock de städer, där
möjlighet därtill finnes, allt mer övergått till att låta detsamma med kloakvattnet
uttömmas i havet eller vattendrag, trots den stora förlust av för jordbruket värdefull
växtnäring och flodernas förorening, som denna anordning medför. I ett fåtal städer
användes kloakvattning till fältbevattning (sid. 22).

Kompostgödsel. Allehanda avfall, som uppstår vid en lantgård, ss. sopor, ogräs,
självdöda djur, slakteriavfall m. m., innehåller växtnäring och kan därför användas till
gödsling. För att befordra dessa ämnens sönderdelning och växtnäringsämnenas
löslig-görande bruka de hopläggas i högar, komposter, varwis med kalk eller aska, som
befordra sönderdelningen, och med torv eller mull, vilka tjäna till att kvarhålla de vätskor
(urin, slask- och gödselvatten), varmed komposten övergjutes för att giva den en för
multningen önskvärd fuktighet. Även förekommer att bereda kompost av blott
torvjord i blandning med kalk med eller utan fuktning med gödselvatten, varigenom
er-hålles en för inblandning i den odlade jorden värdefull, mild mylla.

Tång- och gröngödsling. Växter kunna också utan föregående sönderdelning
nedbringas i jorden för att där sönderdelas till mull och tillföra växterna de
näringsämnen, som frigöras vid multningen. Sålunda har tång (huvudsakligen havsalger), som
uppkastas ur havet, sedan urminnes tid använts för fältens gödsling. Likaså brukades vid
det gamla högt stående romerska jordbruket att gödsla jorden genom nedplöjning av
växande grödor. Till dylik gröngödsling användes huvudsakligen lupiner men även
åkerbönor, vilka nedplöjdes, då de voro i blom, och ansågos höja jordens fruktbarhet såväl
genom tillförsel av växtnäring som genom jordens luckring.

Gröngödsling har alltjämt förekommit i södra Italien men var eljest mest
bortglömd, tills den på 1700-talet åter förordades av tyska lantbruksförfattare. Man har
sedan utfört den ej blott med lupiner och andra baljväxter utan även med spärgel och
bovete m. fl. snabbväxande grödor. Denna gödslingsmetod fick stort anseende, sedan
tysken Albert Schultz å Lupitz på 1880-talet visat, att mager sandjord kunde
uppbringas till hög bördighet genom nedplöjning av lupiner, gödslade med fosfat och
kali

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:06:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free