Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Rotfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROTFRUKTER.
91
Fig.’96. Kålrot.
tid, såsom vid den intensiva sockerbetsodlingen är fallet, har det dock visat sig, att jorden
blir »bettrött», d. v. s. bördigheten för betor nedsättes starkt. Denna skada förorsakas,
efter vad den tyske botanisten H. Schacht år 1859
visade, av en liten nematod (rundmask), betålen,
Heterodera Schachtii, vilkens larver intränga i
betans rötter och leva av dess saft. Starkt angrepp
av betålen hämmar plantornas tillväxt. Som medel
mot bettröttheten har efter förslag av Jul. Kühn
använts att å den smittade jorden odla en för
maskarna begärlig fångstplanta, vanligen
sommar-raps, vilken uppryckes med rötterna, sedan
maskarna inträngt i dem. Genom upprepade fångstgrödor
på samma sommar kan jorden väl ej befrias från
nematoden, men dessas antal och skadegörelse
avsevärt minskas.
Rova och kålrot. Liksom övriga arter av
kålsläktet, Brassica, anses rova och kålrot vara av
europeiskt ursprung och icke hava odlats av de
gamla asiatiska kulturfolken eller egypterna.
Grekiska och romerska lantbruksförfattare omtala flera
odlade växtsorter, vilka möjligen tillhörde, både
rova och kålrot.
Rovan, Brassica rapa rapifera, som vanligen antages härstamma från den vilda
åkerkålen, Brassica campestris, odlades under den gamla tiden även av germanerna i
norra Europa. Och kålroten, B. napus rapifera, vars
vilda stamform anses vara den i Nord- och Östersjöns
kustland förekommande kålrapsen eller Gotlandsrovan’,
fanns säkert odlad i Nederländerna, Nordtyskland och
Skandinavien i 17:e århundradet. Dess franska namn
rutabaga (rotabaggar) och det engelska swedish turnip
tyda på att utsäde av densamma införts i senare tid
från Sverige. Båda arterna ha intagit en framstående
plats i det nyare brittiska jordbruket, varför utsäde
länge hämtades från England; olika förädlade sorter
spredos och därifrån till andra länder.
Av båda finnes ett flertal sorter, skilda genom rotens
form samt köttets och den ovan jorden växande
»toppens» färg. Av rovor odlades förr i de nordiska länderna
och Tyskland mest små, grundrotade, snabbväxande
sorter (svedjerovor på svedjeland, stubbrovor insådda som
eftergröda i rågstubben), men med införda engelska sorter
ha mer storvuxna former, som kräva längre växttid, blivit för härskande; i Danmark och
Sverige mest den gulköttiga, ursprungligen nordtyska bortfelder.
Rovan går bäst till på lätt jord, — sand, mylla, torvjord —, kålroten på en mer
utpräglad lerjord. På åker odlades tidigare kålroten blott föga i Sverige, men till följd
av dess högre torrämnehalt och fodervärde samt emedan den bättre än rovan utvecklas
Fig. 97. Klumprotsj uka i kålrot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
