Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Trädgårdsodling - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
rerat klimat, och odlas inom dessa i alla världsdelar, i största omfattning i mellersta
Europa och Nordamerika. Det användes dels till förtäring i friskt tillstånd, dels till
konservering genom torkning och beredning av mos, samt till beredning av äppelvin
(cider), ättika och brännvin.
Päronträd, Pyrus communis, finnes liksom äppelträdet vilt i Europa och
mellersta Asien, och togs liksom detta tidigt i odling. Dess odlingsområde är dock mindre
vidsträckt och odlingen mindre omfattande till följd av dess större fordringar på klimat
och jordmån. I Nordkina, där 2 egna arter odlas, är det det allmännaste fruktträdet.
Av dess talrika sorter ha de finaste i allmänhet sitt ursprung i Frankrike och Belgien.
Liksom äppelträdet lämnar det ett hårt, högt skattat virke.
Körsbärsträden hänföras till 2 arter, s ö t k ö r s, Prunus avium, utmärkt av
högvuxet, upprätt växtsätt, skrynkliga blad med glandler vid skaftets övre ände samt
söta frukter, och s u r k ö r s, P. cerasus, som är mer lågvuxet med veka grenar,
utskjuter rotskott, har glatta blad utan glandler samt sura frukter. Båda arterna växa vilda
i Europa och trakterna kring Svarta och Kaspiska haven och ha odlats redan i
förhistorisk tid. Särskilt av den förra arten finnas många sorter, bland vilka de vanligaste
äro de oförädlade fågelbären samt olika sorter av bigarrå och lijärtkörsbär. Till
surkörs höra de allmänt odlade klarbären. Körsbär användas utom till direkt förtäring,
saft, sylt o. dyl., i vissa trakter till beredning av brännvin, Kirschwasser i
Sydvästtysk-land och Schweiz och Maraschinolikör i Dalmatien.
Körsbärsträden lämna ett eftersökt snickerivirke; det av sötkörsbär särskilt använt
till vin- och ättiksfat. En närstående art, weichsel, Prunus Mahaleb, odlas för
virkets skull, i Österrike särskilt för tillverkning av pipskaft av unga, kvistfria stammar.
Plommonträdet finnes också vilt i 2 arter, egentliga plommon, Prunus domestica,
som har glatta grenar och äggformiga frukter med långsträckt platt kärna, och
k r i k o n, P. insititia, med ludna grenar, runda frukter och mindre platt kärna. Båda
togos tidigt i odling i främre Asien och Grekland, varifrån odlingen spred sig till Italien
och det övriga Europa. I Balkanländerna odlas s v i s k o n, tillhörande den förra arten,
i mycket stor utsträckning och utgöra i torkat tillstånd en stor exportartikel samt
användas även för brännvinsbränning. Torkade sviskon äro en viktig exportvara även
från Böhmen (Karlsbaderplommon), sydvästra Tyskland och Frankrike.
Aprikosträdet, Prunus armeniaca, anses vara inhemskt i stora delar av Asien,
i Kina, där det tidigt odlades, i Ostindien och den främre orienten, varifrån det anses
ha införts i Italien i l:a årh. e. Kr. och därifrån sedan till övriga länder i södra Europa,
där det dock icke hör till de ekonomiskt viktigaste fruktträden. I mellersta och norra
Europa odlas det i gynnsamma lägen och under glas. I Förenta staterna har odlingen
fått stor omfattning och framkallat en betydande konserveringsindustri. I södra
Frankrike och i Syrien odlas en sort, mandélaprikoser, vars kärnor användas dels till förtäring
som mandlar, dels för pressning av olja, vilken även används till förfalskning av äkta
mandelolja.
Persiketrädet, Prunus persica, är inhemskt och sedan urminnes tid odlat i Kina,
vars allmännaste fruktträd dock en annan art P. Davidiana är. Den förra arten växer
vild i Sydhimalaja, varifrån den tros ha införts till Persien. Till Europa infördes den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
