Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skogsbruket, av M. Juhlin-Dannfelt - Skogens produkter och dessas tillgodogörande - Träkolning - Tillverkning av tjära och kimrök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGENS PRODUKTER OCH DESSAS TILLGODOGÖRANDE.
185
upp. Eljest hålles stybbeslagret tätt och hårt packat där kolning skett, och tätt men
luckert å de okolade partierna.
En medelstor mila bör vara slutkolad på 2 a 3 veckor. Då tätas och tillklubbas den
omsorgsfullt och kan efter några dagar rivas, varvid de ännu heta kolen utbrytas, skiljas
från stybbet, och efter avsvalning infatas uti invid kolbottnen av gärdsel uppförda
provisoriska kolhus. På vinterföre köras sedan skogskolen till förbrukningsort eller
järnväg i s. k. »kolryssar», rektangulära, av vidjor eller spån flätade skrindor, rymmande
20—40 hl.
Stundom föredrager man att låta kolen kvarstå i milan tills de direkt kunna utköras,
ty därigenom anser man sig få 10—15 % högre kolutbyte tack vare minskad
avstybb-ning. Man tillgriper då s. k. kallsläckning eller dämning, varvid milan påföres ett lager
sand, som vattnas och tillpackas så att all lufttillförsel hindras, eller också nedrives
stybbet sektionsvis, ältas med vatten, upplägges ånyo och tillklappas hårt.
Vid omsorgsfull kolning i mila erhålles ett utbyte av c:a 50 volymsprocent, d. v. s.
till 1 läst (20 hl) kol åtgå ungefär 4 kbm i milan inrest ved (löst mått), vilket motsvaras
av c:a 2 kbm fast mått.
Ugnskolning sker numera vanligast i ugnar för kontinuerlig drift, t. ex. Aminoffska
kolugnen, där veden lastas på vagnar som en och en införas i kolningsrummets ena ända
och successivt uttagas i den andra, varest kolen få svalna i särskilda kylrum, eller ock
för periodisk drift, t. ex. schaktugnar, där veden ovanifrån nedstörtas i en
kolnings-retort, varifrån de färdiga kolen nedsläppas i underliggande kylrum. Från en särskild
eldstad ledas förbränningsgaserna antingen direkt på veden eller ock få de cirkulera uti
särskilda värmeelement, vilka i sin tur uppvärma kolugnen. Kolningstiden är
betydligt kortare än vid milkolning; 20—24 timmar i en modern ugn. Ur de från kolugnen
kommande gaserna avskiljas de kondenserbara beståndsdelarna, vilka genom upprepade
tvättningar, destillationer, behandling med kalkmjölk etc. skiljas och renas till
slutprodukterna tjära, terpentinolja, ättiksyrad kalk och träsprit. Den senare innehåller
ungefär 60 % metylalkohol, 17 % aceton jämte vatten, aldehyder m. m. Den okondenserbara
gasen ledes till eldstaden för att där tjäna som bränsle.
Tillverkning av tjära och kimrök.
Genom kolning av gamla tallstubbar, vilkas kärnved, s. k. »töre», ofta är
synnerligen kådrik, har man sedan gammalt i tjärdal framställt den trätjära, som förr var en av
våra viktigaste exportartiklar. Numera erhållas stora mängder tjära jämväl som
biprodukt vid vanlig ugnskolning (se ovan), stundom även genom kolning av töre i
särskilda tjärugnar.
Stubbarnas uppbrytning kan ske för hand, med yxa, spett och hävstång, men oftare
användas särskilda stubbrytningsmaskiner, avsedda för handkraft eller dragare, och
vilka antingen draga stubbarna lodrätt upp eller bryta upp dem parallellt med jordytan
(fig. 175). Stor användning ha även s. k. säkerhetssprängämnen, vilka såväl bryta upp
stubbarna, som söndersplittra dem i lämpliga stycken.
En tjärdal består av en trattformig botten, 5—12 m i diameter, delvis timrad och
jordtäckt, delvis ingrävd i en backsluttning. I denna tratt inreses den torra, finkluvna
törveden, som därefter täckes med torv, stybbas och antändes uppifrån, varefter kolning
sker ungefär som i en vanlig mila. Den därvid bildade tjäran rinner ut genom trattens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
