Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fiske och fiskodling, av Gunnar Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKE OCH FISKODLING.
189
Fig. 177. Dragning med stornot i Ellestasjön (Skåne).
Noten spelas in från två båtar.
Fisket kunde under dessa tider endast bliva mer lokalt, och man tog ej mer än
man behövde för eget behov. Därtill kom, att befolkningen var gles, och att vidsträckta
delar av många länder ännu voro så gott som okända och alltså ur fiskesynpunkt
betraktat jungfrulig mark. Så fortfor det rätt länge, även sedan folket blivit mer bofast
och lag och ordning inträtt. Transportmöjligheterna voro för litet utvecklade för att
kunna framkalla ett fiske för avsättning på längre håll, och inga industrier eller
storstäder försämrade levnadsvillkoren för fisken genom överbyggnader i vattendragen
eller genom att i dem utsläppa skadliga avfallsämnen. Mångenstädes slog även staten
under sig och reglerade fisket. Det är egentligen blott i de skandinaviska länderna med
där rådande rättsordning, som vattnet och fisket tillhöra strandägaren. I flertalet andra
länder såväl i Europa som annorstädes är det staten, som äger fiskerätten i alla större
sjöar och vattendrag. I båda fallen utfärdades lagar och förordningar för att närmare
reglera fiskets utövande och
skydda fiskbeståndet.
Detta började redan
under medeltiden. På grund av
den katolska kyrkans
föreskrift om fastedagar blev det
nämligen nödvändigt att ha
ständig riklig tillgång på
fiskföda. Fisk ansågs ju ej som
kött och fick därför förtäras
under de kyrkliga
fastedagarna. Det blev då nödigt
att reglera fiskets utövande,
så att det ständigt fanns
tillräckliga förråd att taga av
vid de tider, då det önskades.
Man började även att hålla
fisk i dammar för att städse
hava denna föda till hands.
Särskilt karp började odlas, vartill man fick idén från Kina, där karpodling bedrevs
redan vid tiden för Kristi födelse. Ett slags fiskodling förekom även hos de gamla
romarna, men det var först långt senare, som fiskodling fick någon större betydelse.
Ännu behövdes den ej i större omfattning. Befolkningen var fortfarande
jämförelsevis gles, och de rika fiskbestånden voro ej så hårt beskattade, att de icke kunde
lämna tillräckligt utbyte vid det ringa och ur beskattningssynpunkt ej så farliga
husbehovsfisket.
Tiderna förändrades emellertid. Befolkningen ökades, städer och samhällen
uppväxte vid sjöar och vattendrag, och förbättrade kommunikationer möjliggjorde
fiskens försändning på längre avstånd. Fisket började därför bedrivas med större
intensitet än förut, och en klass av särskilda yrkesfiskare uppstod såväl vid
havskusterna som vid viktigare fiskeplatser vid insjöar och älvar. I flertalet länder har
havs-och stundom även söt vattensfisket kommit i händerna på stora bolag som driva fisket och
ofta även fiskhandeln, och vilka i sin tjänst anställa yrkesfiskare. Så är fallet med
havsfisket i England, delvis även i Tyskland och något i Norge och Sverige, och i Amerika
har fisket vid de Stora sjöarna likaledes övergått till enskilda bolag. På sötvattens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
