Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fiske och fiskodling, av Gunnar Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKE OCH FISKODLING.-
191
Fig. 180. Laxfiske med håv, Mörrums kronolaxfiske.
ciella fiskemetoder för en viss, bestämd fiskart förekomma även, och de ha mångenstädes
hållit sig relativt oförändrade genom tiderna.
Överhuvudtaget kunna flertalet moderna fångstredskap ledas tillbaka till förut
omnämnda primitiva dylika, om de än under tidernas lopp undergått stora förändringar
och framför allt praktiska förbättringar. Samtidigt ha givetvis även nya redskap sett
dagen och fullkomnats vidare.
Under många årtionden har nu fisket bedrivits yrkesmässigt och med ovannämnda
moderna fångstredskap. Det är även enorma mängder fisk, som erhållas, såväl från
havet som från insjöar och rinnande vattendrag. För havsfisket äro de statistiska
uppgifterna säkrare och mera fullständiga, för sötvattensfisket åter är det svårare att
erhålla säkra och tillförlitliga uppgifter, enär fiskarena här ofta söka såvitt möjligt
nedpressa siffrorna. I vårt land avkastade sötvattenfisket under år 1923 minst 7.5 miljoner
kronor, uppgående till ungefär
en fjärdedel av landets hela
fiske eller omkring 30 miljoner
kronor. Per har sjö-och flodyta
blir detta ej mera än c:a 2.5 kg,
en siffra som jämförd med dem
från andra länder är ganska
låg. Sålunda uppgår
fiskfångsten från tyska sjöar vanligen
till 30—50 kg, och även från
Rysslands och flera andra
länders sjöar föreligga betydligt
högre siffror, ofta 50 kg och
mera. Dock bör framhållas,
att siffran för svenska sjöar i
själva verket är högre än den
ovan uppgivna, beroende på
statistiken s of ullst ändighet.
Orsaken till att Sveriges sjöar ej avkasta mera, får till en del sökas i deras
naturbeskaffenhet. De äro ofta stora och djupa, vilket har en oförmånlig inverkan på
fiskproduktionen. Även äro våra flesta sjöar belägna i ofruktbara, karga urbergstrakter,
vilket har till följd, att de bli näringsfattiga och ej kunna föda någon större mängd fisk.
Det är nämligen i detta avseende en stor skillnad på sjöar i skogs- och bergstrakter och
på sådana, som ligga i odlade slättlandsområden. Dessa senare äro liksom jorden här
överhuvudtaget fruktbarare och producera därför mera näring för fisken, vilket gör
att deras fiskavkastning blir större. Då Mellaneuropas sjöar till stor del äro belägna i
dylika bördiga trakter, ligger häri delvis förklaringen till deras högre avkastning.
Men även sättet för fiskets utövande i våra sjöar bidrager till att hålla deras
fiskavkastning nere. Våra fiskerättsförhållanden äro nämligen ofta mycket otillfredsställande
i så mån att en sjö kan tillhöra många ägare, utan att fiskevattnet är delat mellan dem.
Det är givetvis under sådana förhållanden svårt att rationellt sköta ett fiske och att
vidtaga åtgärder för detsammas förbättrande. Följden blir den, att det lätt uppstår
ett rovfiske, som förminskar fisktillgången och småningom även fiskavkastningen, eller
man bryr sig kanske i andra fall ej om sitt fiske. Och även när det fiskas för litet, blir
totalavkastningen ringa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
