Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Träets mekaniska bearbetning, av Gunno Kinnman - Träets målning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’384
TRÄETS MEKANISKA BEARBETNING.
i ytan, kunna mycket vackra skiftningar erhållas. Vid bearbetning av trä t. ex. för
möbler eftersträvas därför sådana bildningar, genom val av vresig ved (masur), vågiga
årsringar. Även sättet för uttagning spelar en stor roll. Vid t. ex. fanersvärvning av
furu framträder ådringen mycket vackert.
Vissa träslag som hava en tätare byggnad erhålla en högre glans än andra.
Sedan finnas behandlingssätt för ytorna som lämna bättre täckning och skydd.
Men i stället förtas fullständigt intrycket av träets naturliga färg och ådring.
P o 1 e r i n g innebär egentligen endast en glättning av ytan som gör den mindre
mottaglig för varjehanda skador, smuts o. d. Samtidigt framträder materialets egen
glans. Vid polering av metaller användes ett polerpulver, som i vissa fall fuktas med
bomolja eller sprit och gnides genom en polerskiva, vars kant är belagd med något
elastiskt ämne. Poleringen kan därvid även bestå i ojämnheternas nedtryckning genom
polerstål el. d.
Då trä är en porös massa, kan enbart en sådan avjämning av ytan icke ge erforderlig
glans, utan att cellerna i ytan utfyllas. Därtill kan användas s. k. polityr, som utgöres
av en lösning av schellack i sprit.
Polityren anbringas så att den ingnides med en linnelapp lindad omkring en bit
filt eller ylle. För runda föremål kan därvid vara lämpligt att låta arbetsstycket rotera
i en svarvstol. Ofta önskas en något annan färgton än träets naturliga, och då anbringas
först bets i den färg som önskas. På detta sätt kunna imiterade möbler erhållas, t. ex.
mahogny av alvirke. Behandlingen upprepas flera gånger tills önskad glans erhålles.
Boning användes särskilt för golv och möbler av ek och innebär i första hand
en ingnidning med vax eller särskilt tillredd bonvax. Genom en tillsats av t. ex.
terpentin hålles detta mjukt vid boningen, men småningom stelnar vaxet vid den
lättflyktiga beståndsdelens avdunstning.
För andra träslag innebär boningen endast ett enklare slag av polering, t. ex.
ingnidning endast en gång, under det att behandlingen vid egentlig polering upprepas
3 å 4 ggr.
Fernissning. Ett glänsande och hårt överdrag erhålles genom påstrykning
av fernissa, som alltså skyddar för fuktighet och slitning samt gör ytan glatt.
Oljefernissor beredas av linolja. Oblandad linolja övergår, ehuru mycket sakta, genom
oxidation till en seg, genomskinlig massa. Fernissans hårdnande försiggår däremot
betydligt fortare, beroende på att oljan försatts med en katalysator, vilken utan att
själv förändras påskyndar den kemiska reaktionen. Sådan katalys åstadkommes av t. ex.
mangansalterna, vilka sättas till oljan, varefter den upphettas.
Lackjernissa tillverkas genom lösning av hartser och liknande ämnen i oljefernissa
och terpentin, eller i absolut alkohol. Genom tillsats av vissa ämnen erhålles önskad
färg.
L a s e r i n g. Efter en strykning med kokt ren linolja behandlas ytan med utspädd
tunn oljefärg, emedan man önskar annan ton än träets naturliga. Och slutligen påstrykes
fernissa. Metoden användes särskilt i fråga om innerväggar.
Oljemålning. Då denna fullt täcker ytan, användes den särskilt på virke
som skall noga bevaras, och likaså då mycket kvistigt och fult trä använts. Virket måste
vara väl torrt, och först strykes schellacklösning på alla kvistar och kådfläckar, för att
färgen skall fastna, och för att hindra att kådan i framtiden slår igenom färgen. Den
första strykningen, som kallas för grundning, sker med tunn linoljefärg. Sedan denna
torkat utföres spackling, som består i en utfyllning av sprickor och ojämnheter med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
